Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette afdelningen - 388 A. Det första korståget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kommit under turkarnes välde, och att dessa med grymhet
förföljde pilgrimerna, som vallfärdade till de heliga orterna.
En af dessa pilgrimer, som kallades Peter eremiten,
drog omkring från land till land och predikade ett
härnadståg till det heliga landet. En allmän rörelse uppstod
öfver allt. Ung och gammal, rik och fattig, riddare och
knekt ville draga ut till strid mot de otrogna för att från
dem befria den heliga grafven. Påfven höll en stor
kyrko-församling i Clermont, dit massor af folk samlades. Med
lågande vältalighet uppfordrade han dem att gripa till vapen
och eröfra den heliga grafven. De lyssnade hänförda under
suckar och tårar och utropade slutligen såsom med en mun:
»Grud vill det, Grud vill det.» Därpå fäste många ett rödt
kors på sin högra skuldra och förklarade sig beredda till den
krigiska vallfärden, hvilken däraf fick namnet korståg.
På hösten år 1096 samlades en väl utrustad krigshär
af korsfarare och aftågade under den ädle hertig Grottfrids
af Bouillon anförande till det heliga landet. Öfver ett
hundra tusen pansarklädda riddare och tre hundra tusen
stridbara män till fots deltogo i detta tåg. Korsfararne
uppnådde lyckligt Mindre Asien. De kommo till Jaffa och
Gasa, men genom sjukdomar, hunger och turkarnes svärd
blefvo deras led slutligen så glesnade, att de kvarlefvande
icke voro mer än tjugo tusen till antalet. Likväl utförde
de lysande bragder. De eröfrade de befästa städerna Edessa
och Antiokia. Ändtligen efter tre års förlopp och efter
oerhörda mödor och svårigheter ankom hären den 6 juni
1099 till höjderna utanför Jerusalem.
Med glädjetårar hälsade de staden. Alla vedermödor
voro nu förgätna; nytt mod lifvade korsets stridsmän, och
de företogo sig snart att med storm anfalla staden. Men
turkarne drefvo dem med tapperhet tillbaka. Man måste
då tänka på en formlig belägring. I grannskapet funnos
inga träd, och man måste hämta virke till sina
belägrings-maskiner från skogar på flera mils afstånd. Gramla och
unga, höga och låga lade hand vid arbetet, och inom kort
hade stormstegar, kastmaskiner och belägringstorn blifvit
förfärdigade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
