Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette afdelningen - 391. Upptäckten af sjövägen till Indien och af Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
finna medelst den gamla färden åt öster. Kanske vore denna
andra väg vida kortare. Indien sades ligga åt öster, men
kanske vore det ett så stort land, att det sträckte sig rundt
omkring den andra jordhalfvan och sålunda låge mycket
närmare för den, som vågade sig åt väster ut på det
villande hafvet. Slutligen blefvo hans gissningar till fast
öf-vertygelse, och de underrättelser, han af andra sjöfarande
inhämtat, styrkte honom däri. Man vet nu, att Kolumbus
en gång varit på Island; och det är alldeles icke otroligt,
att han där fått höra dessa sägner, som talade om ett
kustland många, många dagsresor bort i väster.
Det blef nu blott fråga om att få medel till en
upp-täcktsresa åt västern. Därtill behöfdes ej litet, ty med ett
enda skepp allena kunde man ej företaga en så vådlig färd,
och Kolumbus själf ägde ej medel till stora företag. Full
af förhoppningar vände han sig då till regeringarna och
erbjöd sin upptäckt först åt Greno va, sin födelsestad, sedan åt
konungen af Portugal och slutligen åt Spanien och England.
Men öfver allt möttes han af misstroende, illvilja eller
enfaldiga fördomar. Den ene hade ej penningar; den andre
sökte att åtkomma hans hemlighet för att utan hans
medverkan finna det land, hvars tillvaro han anade; en tredje
förklarade honom för svärmare och galning. Han delade
alla stora upptäckares öde att i bästa fall länge få kämpa,
innan deras sanningar vinna erkännande. När hans förslag
skulle undersökas af spanska lärda, förmenade en af dem,
att, om man på det sättet seglade väster ut på det runda
klotet, så måste man ju halka allt längre och längre ned
och slutligen omöjligen kunna komma uppför vattenberget
igen. En annan sade, att, om där funnits något att
upptäcka, så måste nödvändigt de gamla greker och romare
hafva upptäckt det. En tredje kallade hela förslaget rent
af gudlöst och förmätet.
Efter fem års ihärdiga försök hos furstar och städer såg
dock ändtligen Kolumbus sina sträfvanden krönas med
framgång. Spanska drottningen Isabella lyckades 1492 att
besegra och förjaga morerna ur Spanien. I glädjen häröfver
beslutade hon att villfara Kolumbus begäran, och en flotta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
