Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 7. En middag i det gröna. Efter Snorre - 8. *Barnvisa. Av Bo Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på någon vacker äng, lågo i rad på kanten av svinhustaket och
tittade ned på matsäcken, som låg i en skön röra på backen.
»Ja män, så har jag väl aldrig sett på maken», sade
mamma och slog ihop händerna, »och lilla syster har ni dragit
upp på taket!» Och så ropade hon på drängen, som kom
med en stege öch plockade ned oss till stor skam och nesa,
och så fingo vi bannor och blevo utan middag, och vår glada
fest slutade på ett högst bedrövligt vis. Yad som mest
kostade på oss, var att se, hur drängen sopade ihop all den sköna
matsäcken, tog den på en skyffel och kastade in den till stora
nasse, som väl aldrig fått sig ett så fint mål förr.
Och den lärdom, som kan dragas härutav, är den, att när
mamma sagt, att man skall äta matsäck i en hage, så skall
man inte sätta sig på svinhustaket, ty då kan man vara
säker på att något går på tok.
Efter Snorre.
8. Barnvisa.
Hunden skäller, och tuppen gal,
tuppen han gal,
elden slår i spisen.
Lövet darrar i liten grön dal,
liten grön dal, liten dal,
lätt för morgonbrisen.
Svalan flyger i himlens sky,
klaraste sky,
vitaste sky på taken.
Klockan ringer till otta i by,
bing bång, otta i by.
Nu är dockan vaken.
Käraste dockan min, god dag,
nicka god dag,
skratta högt i sängen!
Livet leker ett litet tag.
Glad är du, och glad är jag,
gladast mor på ängen.
Bo Bergman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
