Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 9. I hagen. Efter Amanda Kerfstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9. I hagen.
Maja Lisa i statstugan var bara tio år gammal. Men
hon var en duktig tös. Och därför skötte hon ensam
hushållet nu, sen mor dog i våras. Hon sopade och städade
och höll fint i den lilla stugan, hon skurade och diskade
och kokade maten för fadern och den lille åttaårige brodern,
Klas. Men allt detta gjorde Maja Lisa med glädje, ty hon
älskade dem båda innerligt. Och fastän hon hade många
bekymmer, hur hon skulle få smulorna att räcka till, så
nändes hon aldrig visa annat än ett glatt ansikte.
Nu var det lördag, och Maja Lisa skulle gå till skogen
och repa enris att strö till söndagsprydnad på golvet. Och sä
skulle hon på samma gång möta Klas, när han kom från
skolan. Hon gick och sjöng, som hon brukade göra vid sitt
arbete. Men som hon kom trippande med sina små bara
fötter i dammet landsvägen framåt, fick hon höra ett
gallskrik inne från lövdungen i hagen. Det klack till i henne, hon
tyckte, att hon kände igen rösten. Kunde det vara Klas ?
Hon kastade sig över gärdesgården och sprang upp i
hagen. Och vad fick hon se? Jo, mitt inne bland
kardborr-plantorna låg Klas på magen och stortjöt, under det grannens
Jöns och nämndemannens Per och Olle oavlåtligen
bombarderade honom med kardborrar. Att rusa in mitt ibland dem
var ett ögonblicks verk.
»Skäms ni inte», ropade hon flämtande, »tre mot en, och
skolkamrater till! Men jag ska allt försvara honom, jag, lita
på det!» Hon rev av en hel näve kardborrar och slungade på
dem. Och mer och mer fingo de.
»Ni borde blj^gas att gadda ihop er mot en enda liten
stackare. Varför slår ni honom ?»
»Han ville ha av våra matsäckssmörgåsar», sade Per, som
stod där bredbent och tvärsäker. »Och han sa’, att du, Maja
Lisa, är så snål, sa’ han, så att du inte unnar honom att äta,
och att du bara äter själv, och att han ingenting får med.»
Maja Lisa blev helt blek om kinderna och upphörde med
kastningen. Alla tre pojkarna togo till fötter och gåvo sig
av i en fart.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
