Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 16. Den listiga hönan. Av Hans Aanrud. Från norskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var en brännande het sommardag. Insekterna
surrade i luften, svalorna flögo kvittrande fram och tillbaka till
sina bon uppe under ladugårdstaket, och utefter väggen
smög katten i det höga gräset, lyfte försiktigt tassarna och
sneglade uppåt för att se, om han inte på något sätt skulle
kunna nå fågelbona.
Hans låg i det varma solskenet och bara såg och såg
på hönan. Hon stod på ett ben, blinkade mot solen och
bligade dessemellan på Hans. Så
låtsade hon plötsligt se helt
likgiltig ut, tog några steg, sparkade
i jorden och betedde sig, som om
hon fann någonting att plocka upp.
Å nej, på det sättet skulle
hon inte lura honom — han kände
till hennes knep.
Efter en stund stannade hon,
tittade upp igen och såg sig
förstulet åt sidan.
Nej, han låg där ännu och
följde henne med ögonen — hon
ställde sig åter på ett ben och
blinkade. Det här kunde bli
besvärligt, om det drog för länge ut
på tiden.
Hans tyckte -också, ,att det dröjde; nu hade han visst
legat där en timme.
Nej, hon var nog så slug, att hon förstod, att han
bevakade henne. Hans måste låtsa, som om han såg på något
annat. Han sneglade åt fönstret till.
Å, han såg nog, hur kvickt Märta drog undan huvudet.
Ja, hon kunde gärna stå där; han var närmare, han skulle
hitta äggen den här gången.
Hans tittade åter på hönan. Hon hade flyttat sig några
steg, medan han såg bort, men nu stod hon stilla igen. Nej,
han måste låtsa, som om han tittade förbi ladugårdshörnet;
då kanske ....
Han gjorde så. I detsamma kommo två svalor pilsnabbt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
