Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 16. Den listiga hönan. Av Hans Aanrud. Från norskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bort till fönstret — Märta hade väl inte sett hönan, hon
heller? Hon var för resten inte kvar i fönstret. Där kom
hon nt.
Hon såg så knipslug ut. Månne hon väl...
»Har du sett till hönan, Hans?»
»Nej, har du?»
»Nej.»
Det var bestämt något. Märta låtsade, som om hon var
likgiltig. Han fick allt passa på henne.
»Jag tror nästan, att hönan har gått in i skjulet»,
sade han. »Jag ska gå och leta där.»
Han visste mycket väl, att hon inte var där, för där
hade de letat i varenda vrå.
»Jag vill gå först», sade Märta och låtsade, som om hon
ville springa i väg.
»Nej, jag vill gå först» — och Hans sprang.
Ja, det var tydligt, att hon
ville ha bort honom; hon gjorde
ju ingenting alls för att komma
först. Han skulle nog lura henne.
Han gick in i skjulet och
tittade ut genom en springa.
Märta stod stilla en stund och
såg sig försiktigt omkring. Så
smög hon sig på tå ned utefter
ladugårdsväggen. Hans kom ut
och smög sig efter bort till
hörnet. Där stack han fram
huvudet.
A, hon höll på att böja
undan de stora brännässlorna.
Där hade hon alltså sett hönan krypa in.
Han störtade fram och rakt på ryggen på henne.
»Jag hittade det först!» De föllo båda omkull mitt
bland brännässlorna. Hönan flög kraxande fram.
De kravlade sig upp. Det sved förskräckligt l)åde i
ansiktet och på händerna.
En stund stodo de och sågo på varandra, Hans med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
