Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 25. *Gamle Trygg. Av Paul Nilsson - 26. Rävfar. Av Hans Aanrud. Från norskan - 1. Rävfar tänker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Trygg låg tyst och sov vid härden,
glömsk av allt i denna världen. —
Plötsligt blev där liv i stugan!
Sats han genom fönstret tog,
rutorna i smulor slog.
Vackert stod det till där ute:
Kalle låg i öppen
vak,-sprattlade och skrek för livet,
det Var ju en given sak.
Och till näcken väl han farit,
om den gamle Trygg ej varit;
han högg Kalle kvickt i kragen
och fick honom upp på land,;
där han kom sig efter hand.
Det var visst den bästa läxa,
Kalle fått i all sin tid.
Ångerfull han låg i sängen
med sin räddare bredvid.
Ris och bannor aldrig smärtat
så, som nu det sved i hjärtat.
Skamsen föll han Trygg om halsen:
»Ack, förlåt mig, gamle Trygg!
Kalle ofta varit stygg.»
Paul Nilsson.
26. Rävfar.
1. Rävfar tänker.
Det är en klar, varm söndagsmorgon långt fram på
våren. Solen skiner redan varmt på sluttningen mot älven.
Bakom en av de största tuvorna överst på sluttningen, där
solen skiner varmast, är liksom en liten plattform och
bakom denna ett hål, som leder rakt in i backen.
Ute på plattformen ligger rävfar med den spetsiga nosen
på tuvan och gassar sig i solen, som riktigt steker hans
tjocka päls. Han ligger utsträckt med den långa, yviga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
