Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 26. Rävfar. Av Hans Aanrud. Från norskan - 1. Rävfar tänker - 2. Störd ro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tänk nu, så utmärkt det var med den här viloplatsen
utanför! Så skönt att ligga där och gassa sig i solen, medan
mor ställde med ungarna där inne! Visserligen kunde
rävmor ha rätt i att det var för djärvt att ligga så här ute,
så att säga mitt i synen på folk. Men tuvorna här skulle
snart bli bruna som rävfars eget skinn, och då var det
orimligt, att någon skulle kunna se honom från andra sidan
älven. Och på denna sidan fanns ingen väg. Några
jakthundar funnos inte i bygden, bara några dumma
gårdshundar, och dem kunde han snart leda på avvägar.
Och så bra som det skulle bli med maten här!
Kråkorna hade inte sett honom ännu. Flera av dem hade byggt
sina reden alldeles här bredvid. Det skulle bli en fin
samling ungkråkor snart. Han hade just knipit denna i dag.
Gott om fåglar, stora och små, fanns det i skogen här intill.
Ett par lammungar kunde han alltid komma åt fram på
sensommaren, och medan han väntade på dem, hade han
hararna. Men det bästa av allt var ändå, att änder höllo
till där nere i älvkröken; änder var det bästa han och
rävmor visste.
Ja, han måste saga,^ att han hade ställt det bra för
sig. Han var, om han skulle säga det själv,; en välmående
räv, en riktig storkaxe.
Och rävfar blev liggande och såg bort över älven till
andra sidan. Där lågo gårdarna i rad med åkrar och ängar;
och björk och hägg i ljusgrönt flor. Det var så stillav
Det var ju söndagsmorgon! Dock var söndagen inte den
bästa dagen för sådana som han, ty då, hittade människor
på att gå på så många ställen, dit de annars aldrig kommo.
Men hit kom visst ingen. Vilken sommar det skulle bli!
2. Störd ro.
Det knakade i buskarna strax bredvid. Rävfar vande
blixtsnabbt på huvudet. Två pojkhuvun stucko upp bland
buskarna. Rä,vfar grep kråkan, tryckte sig ännu plattare
mot marken och smet in i hålet med svansen efter sig.
Där inne vände han sig om och tittade ut med ena ögat.
Hade de sett honom? Ja, de stodo på huk,med ögonen runda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
