Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 39. *»När jag blir stor.» Av Carl Ludvig Östergren - 40. En gosses bragd. Av Nina Moe (Jultomten)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Visst klipper tiden vingen,
som flyger stolt mot solen nu,
men stor blev ännu ingen,
som aldrig drömt som du.
Karl Ludvig Östergren.
40. En gosses bragd.
Skeppsgossen Joakim låg tvärs över rån med
sammanbitna tänder och blåfrusna nävar. Han var endast
fjorton år gammal och var ute på sin första resa med skonerten
»Fågeln» från Strömstad, som nu, just på julaftonen, i
snöstorm och tjocka kryssade utanför »Stora Farungens» fyr
vid inloppet till Arendal, gossens hemort. Stormen hade
drivit skutan så långt upp. Den skulle till England med
trä-last från Strömstad.
Joakim och kocken voro uppe i riggen för att reva
segely ty den natten hade man bruk för alla armar ombord.
Vid vart ryck framåt, som gossen gjorde med sin överkropp,
sparkade han upp med de tunga sjöstövlarna, som voro
alldeles för stora för hans små fötter. Snögloppet piskade
honom i ansiktet och bländade honom, så att han måste sluta
ögonen.
Det var sannerligen en besynnerlig julafton! Att vara
så nära sitt hem — och ligga där uppe ocJi gunga på en
rå,’ hakande sig fast vid livet med sina stelfrusna fingrar!
Det värkte i lemmarna och stack som med tusentals nålar.
Varm mat var omöjligt att få. Sjöarna hade vräkt kabyssen
och en del av relingen över bord.
Joakim drog i seglet, under det han då och då
kastade en blick mot kocken, som balanserade på rån på andra
sidan masten. Stundom försvann han fullständigt för
gossens blickar, när fartyget krängde. Men det tröstade Joakim
att veta, att ihan inte var alldeles ensam här uppe mellan
himmel och hav. Så började han tänka på hemmet igen
och på sina små syskon där.
Tänk, om de anade, att han var så nära, att han låg
och kämpade för livet här ute! Joakim var eljest en käck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
