Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 60. Flykten till Egypten. Medeltida folksägen, berättad av Selma Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Palmen kastade snabba blickar omkring sig.
»Det förvånar mig», sade den, »att lejonen ej redan äro
ute för att jaga detta byte. Men jag ser ej ett enda vara i
rörelse. Icke heller ser jag någon av öknens rövare. Men de
komma nog.»
»Det väntar dem en sjufaldig död», tänkte palmen.
»Lejonen skola sluka dem, ormarna stinga dem, törsten förtorka
dem, sandstormen begrava dem, rövarna fälla dem, solstynget
förbränna dem, fruktan förgöra dem.»
’Och den försökte tänka på annat. Dessa människors
öde gjorde den vemodig.
Men på hela öknens rymd, som låg utbredd under
palmen, fanns intet, som den ej känt och betraktat sedan tusen
år. Intet kunde fängsla dess uppmärksamhet. Den måste
åter tänka på de båda vandrarna.
»Vid torkan och stormen», sade palmen, anropande
livets farligaste fiender, »vad är det kvinnan bär på armen?
Jag tror, att dessa dårar också föra med sig ett litet barn!»
Palmen, som var långsynt, som de gamla bruka vara, såg
verkligen rätt. Kvinnan bar på armen ett barn, som lutade
huvudet mot hennes axel och sov.
»Barnet har ej en gång tillräckligt med kläder på sig»,
sade palmen. »Jag ser, att modern vikit upp sin kjortel och
kastat den över det. Hon har i stor brådska ryckt upp det ur
dess bädd och rusat bort med det. Jag förstår det nu: dessa
människor äro flyktingar.
Men de äro ändock dårar», fortfor palmen. »Om ej en
ängel beskyddar dem, borde de hellre hava låtit fienderna
göra sitt värsta mot dem, än de skulle hava givit sig ut i öknen.
Jag kan tänka mig, hur alltsammans tillgått.
Mannen stod vid arbetet, barnet sov i vaggan, kvinnan hade gått
ut för att hämta vatten. Då hon hunnit två steg utom
dörren, såg hon fiender komma anstormande. Hon har rusat
tillbaka, hon har ryckt till sig barnet, ropat åt mannen att
följa henne och begivit sig av. Sedan hava de varit på flykt
flera dagar, de hava helt säkert ej vilat ett ögonblick. Ja, så
har allt tillgått, men jag säger ändock, att om icke en ängel
beskyddar dem ––
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
