Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 67. Kung Trastnäbb. Ur Bröderna Grimms sagor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Du skall fläta korgar.» Han gick ut, skar vicljor ocli bar dem
hem. Då började hon att fläta, men de hårda vidjorna skuro
in i hennes fina händer. »Jag ser, det går inte», sade
mannen. »Spinn hellre! Kanske det går bättre.» Hon satte
sig till och försökte att spinna, men den styva tråden skar
sig snart in i hennes fina fingrar, så att blodet rann. »Ser
du», sade mannen, »du duger inte till något arbete. Med dig
har jag råkat illa ut. Nu vill jag försöka på och börja en
handel med krukor och lerkärl. Du skall sätta dig på torget
och sälja varorna.» »Ack», tänkte hon, »om det kommer folk
ifrån min faders rike till torget och ser mig sitta och sälja,
hur skall de inte då håna mig!» Men det halp ej. Hon
måste finna sig däri, om hon inte ville dö av hunger. X
Första gången gick det bra, ty folket köpte gärna av
henne, därför att hon var vacker, och de betalade, vad hon
begärde. Ja, många gåvo henne pengarna och läto krukorna
stå. Nu levde de av vad de förtjänat, så länge det räckte.
Sedan köpte mannen åter en hop nya lerkärl. Så satte
hon sig vid ett hörn på torget och ställde upp dem runt
omkring fcr att sälja dem. Då kom plötsligt en drucken husar
galopperande förbi ocli red rakt in bland lerkärlen, så att
alltsammans gick i tusen bitar. Hon började gråta ocli visste
inte, vad hon skulle taga sig till i sin bedrövelse. »Ack,
hur skall det nu gå med mig?» ropade hon. »Vad skall min
man säga om detta ?» Hon skyndade hem och berättade
olyckan för honom. »Vem sätter sig också med lerkärl vid
ett hörn på torget?» sade mannen. »Låt bli att gråta! Jag ser
nog, att du inte duger till något ordentligt arbete. Men nu
har jag varit uppe i vår konungs slott och frågat, om de inte
kunde behöva en kökspiga, och de har lovat, att du skulle
få bli det. Så får du åtminstone födan fritt.»
Nu blev konungadottern kökspiga och måste gå kocken
tillhanda och utföra de grövsta sysslor. I båda sina fickor
satte hon små krukor. I dem bar hon hem de överlevor,
som hon fick i köket, och därav levde de. Men nu hände det
sig en dag, att den äldste konungasonens bröllop skulle
firas på slottet. Då gick den stackars flickan upp och ställde
sig vid salsdörren och ville se på. När nu ljusen voro tän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
