Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 67. Kung Trastnäbb. Ur Bröderna Grimms sagor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
da och gästerna, den ena skönare än den andra, trädde in i
salen och allting var fullt av prakt och härlighet, då tänkte
hon med bedrövat hjärta på sin sorgliga lott och sörjde över
sin stolthet och sitt högmod, som hade förnedrat henne så
och bragt henne i en sådan fattigdom. Av de kosteliga rätter,
som buros in och ut, kastade betjänterna ibland några bitar
till henne, och dem lade hon i sina krukor och tänkte ta dem
med sig hem.
Då trädde plötsligt konungasonen in. Han var klädd i
sammet och siden och bar en guldkedja om halsen. När han
fick se den sköna flickan, som stod i dörren, tog han henne
strax vid handen och ville dansa med henne. Men hon
vägrade och blev helt förfärad, ty hon såg, att det var kung
Trast-näbb, han, som hade friat till henne, och som hon så hånfullt
hade avvisat. Hon strävade emot, men det halp ej. Han drog
henne med sig in i salen. Då brusto banden, vid vilka
fickorna hängde, så att krukorna föllo i golvet och soppan rann
ut och matbitarna dansade omkring. När gästerna sågo detta;
blev det ett allmänt skratt ocli liånlöje, och hon skämdes så,
att hon hellre hade velat vara tusen mil under jorden.
Hon skyndade ut genom dörren och ville fly, men i trappan
sprang en man fatt henne och förde henne in igen, och när
hon såg på honom, så var det åter kung Trastnäbb. Han
tilltalade henne vänligt. »Var inte rädd!» sade han. »Jag och
spelmannen, som bott med dig i den usla kojan, vi är en och
samma person. Av kärlek till dig har jag förställt mig så.
Och husaren, som red sönder dina lerkärl, det var också jag.
Allt detta har skett för att böja ditt stolta sinne och straffa
dig för ditt högmod, som drev dig till att håna mig.» Då grät
hon bitterligen och sade: »Jag har handlat mycket orätt och
är inte värd att vara din gemål.» Men han svarade: »Trösta
dig! De onda dagarna är förbi. Nu skall vi fira vårt
bröllop.» Därpå kommo kammarjungfrurna och klädde henne i
de präktigaste kläder, och hennes fader kom, och hela hovet
kom och lyckönskade henne till hennes förmälning med kung
Trastnäbb. Och nu först började den rätta glädjen. Jag
ville önska, att du och jag varit med.
Ur Bröderna Grimms sagor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
