Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 74. Sampo Lappelill. En saga från Lappland. Av Zacharias Topelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på hans lilla ludna renskinnströja. Därför tyckte Sampo
det vax onödigt att gråta och steg upp ur snödrivan för att
springa sig varm.
»Stannar jag här,; så fryser jag ihjäl», sade han för sig
själv. »Nej, då går jag hellre till fjällkungen. Äter han
upp mig, så äter han upp mig. Men jag vill säga till
honom, att han hellre må äta upp vargarna här på fjället.
De är fetare stekar än jag, och han har mindre besvär med
pälsen.»
Därpå tog Sampo sig för att kliva uppför det höga
berget. Han hade ej klivit långt, innan han hörde något
tassa i snön, och strax därpå sprang en stor, lurvig varg
vid hans sida. Det klack till uti Sampos lilla lapphjärta,
men han beslöt att låtsa, som vore han icke det minsta
rädd. »Låt bli att springa i vägen för mig!» ropade han till
vargen. »Jag har ärende till fjällkungen, och akta din
päls, om du gör mig något för när!»
»Nå nå, lagom brått.», sade vargen, ty på Rastekais
kunna alla djur tala. »Vem är du, lilla pyssling, som kavar
dig fram i snön?»
»Jag heter Sampo Lappelill», svarade gossen. »Och vem
är du?»
»Jag är fjällkungens överste mästervarg», svarade
odjuret, »och jag har lupit kring bergen för att kalla ihop
hans folk till den stora solfesten. Efter du har samma väg
som jag, kan du sätta dig upp på min rygg, så får du
rida till fjället.»
Sampo betänkte sig icke länge utan kleV upp på
vargens lurviga päls, och så bar det av i galopp över klyftor
och bråddjup. »Vad vill det säga, solfesten?» frågade Sampo.
»Vet du icke. det?» sade vargen. »När det hela långa
vintern varit mörkt i Lappland och solen för första gången
stiger ånyo på himmelens fäste, då firar vi solens högtid.
Då samlas alla djur och alla troll i hela norden till
Rastekais, och den dagen får ingen göra den andra illa. Det
var din lycka, Sampo Lappelill, ty annars, ser du, hade
jag längesedan ätit upp dig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
