Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 74. Sampo Lappelill. En saga från Lappland. Av Zacharias Topelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Råder här samma lag för fjällkungen också?» frågade
Sampo.
»Det förstås», sade vargen. »En timme före solens
uppgång och en timme efter dess nedgång vågar fjällkungen
själv ej kröka ett hår på dig. Men akta dig, du, nitr
timmen är slut, ty är du då ännu kvar på fjället, så rusar ett
hundra tusen vargar och tusen björnar över dig, och
fjällkungen griper den, som han först får fatt, och då är det
snart förbi med Sampo Lappelill.»
»Kanske du är så beskedlig och hjälper mig tillbaka
igen, när här blir fara å färde ?» frågade Sampo med
klappande hjärta.
Vargen begynte skratta (ty på Rastekais kunna
vargarna skratta). »Inbilla dig aldrig det, käre Sampo!»
menade han. »Jag ska tvärt om bli den förste, som
hugger tag i dig. Du är en fet och duktig pojke. Jag
märker, att du har lagt på hullet av renmjölk och renost. Du ska
smaka mig präktigt till frukost på morgonkvisten.»
Sampo funderade, om det ej vore så gott att genast
hoppa från vargens rygg, men det var numera för sent.
De hade redan kommit till fjällets topp, och där såg man
något förunderligt. Där satt den store fjällkungen på sin
tron av skyhöga klippor och skådade långt ut över berg
och dal i natten. På sitt huvud bar han en mössa av vita
snömoln. Hans ögon voro som fullmånen, när den går upp
över skogen; hans näsa var som en bergstopp; hans mun
var som en bergsklyfta; hans skägg var som en tofs av
långa istappar; hans armar voro så tjocka som grövsta fura
på fjället; hans händer voro som granruskor; hans ben och
fötter voro som kälkbackar om vintern, och hans vida päls
var som ett berg av snö. Men frågar du, hur man här
kunde se fjällkungen och hans folk mitt i natten, så må du
veta, att snön blänkte runt omkring, och vitt över himmelens
båge sken det grannaste norrsken, som upplyste nejden.
Runt omkring fjällkungen sutto miljoner bergstroll
och tomtegubbar, så grå och små, att när de trippade på
skaren, syntes ej större spår efter dem än efter en ekorre. De
hade samlats här ifrån världens yttersta ändar, från Novaja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
