Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 75. Valters äventyr, som hände sig en dag i Sockerlandet vid Himmelsbacken. Av Zacharias Topelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Borta vid den branta stranden var en mycket hög backe,
som,’ just för att den var så himmelshög, kallades
Himmelsbacken. Där vågade aldrig någon köra med häst, men
gossarna åkte kälke där, och. det såg förunderligt ut. Ty
Himmelsbacken var liksom i två avdelningar med ett
jämnare ställe i mitten, och den, som var rädd att åka ned
alltifrån höjden, han började hellre i halva backen, ty då
blev farten icke så rasande.
Nu var det en vacker vinterdag, och gossarna åkte
av hjärtans lust på sina kälkar i Himmelsbacken. Somliga
hade små flickor framför sig på kälken, och då fick man
vara god styrman i vändningarna, och stundom hände, att
flickorna började skrika. »Var inte rädd, nog går det bra»,
skreko gossarna. Och bra gick det ända långt ut på isen.
Men så hände väl också ibland, att där blev en kullerbytta
i snön, och somliga miste mössan, och somliga fingo en
skråma och blödde näsblod, ,men inte var det så farligt.
Om en stund såg man dem börja på nytt,- och det var lika
roligt för det.
Julgubben hade skänkt Valter en kälke, som icke
hade sin make. Han var järnskodd, kunde styras med
tömmar, om man icke hellre styrde med hälarna, och hette
Pukki-Bocken, för att han hann upp alla andra kälkar i
backen och stångade dem i ryggen. Pukki och Valter voro
ett par. Du skulle ha sett dem i Himmelsbacken! Där
flögo de högst från toppen, så att snön yrde som moln
omkring dem. Aldrig såg man en präktigare kälke, och
Valter var stor på sig över Pukkis meriter.
Vid sidan av Himmelsbacken var en hög brant,- där
ingen väg var upptrampad, och den kallades Sockerlandet, ty
den, som där for ned, han for in i drivorna, så att knappt
mössan stod upp över snön. Dit vågade sig sällan ens de,
som voro tapprast i Himmelsbacken. Men Valter litade på
sin Pukki och företog sig att göra ett strövtåg i
Sockerlandet.
Sagt och gjort. Alla gossar och flickor sågo med
beundran därpå. Valter klev upp, och Pukki följde som en
hund efter honom. När de kommit så högt de kunde kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
