- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Särskild parallellupplaga till 10. uppl. / Avdelning 1 och 2 /
326

(1911-1951) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 84. En skånsk bondgård förr och nu. För Läseboken av Per Holmén och Sigurd Paradis

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

till betet. Om kvällen tågar hjorden hem till byn, och varje
djur hittar rätt till sitt stall.

Gården har fler hästar än nötkreatur. Frågä vi efter
anledningen därtill, så få vi veta, att man ej har flera kor än dem,
som behövas för att lämna mjölk till hushållet. Däremot vill
man gärna ha så många hästar som möjligt. Man har nog
också användning för dem. Tre par hästar spänner man för
plogen. Och den skånske bonden är alltför maklig för att vilja
gå långa vägar. Skall han göra ett besök i närmaste by,
rider han nästan alltid, och skickas en pojke i ett ärende,
sätter han sig gärna upp på hästryggen. Skånepojkarna äro
duktiga ryttare och frukta ej att bestiga den ystraste häst.

Men åkerjorden ser ju överallt riktigt vanskött ut. Hur
kan det komma sig? Jo, delvis beror det därpå, att ägorna
äro så sönderstyckade och därför svåra att komma åt. Men
bönderna förstå nog ej heller att driva jordbruket riktigt. De
ha icke lärt sig att dika ut jorden, och stora sträckor upptagas
därför av kärrmarker. Sommarplöjningen av trädan
överlämnar man åt svinen. Åkerbruksredskapen äro mycket enkla.
Bonden tillverkar själv sina träplogar, träpinneharvar och
trävältar, och därefter sändas de till bysmeden för att få de
nödiga beslagen.

Den skörd, som inbärgas, räcker mången gång ej till
vinterfoder. I de låga, dragiga stallen bli därför kreaturen ofta
svältfödda, och när de släppas ut på sommarbete, äro de
stundom så svaga och utmattade av vinterns lidanden, att de
knappast kunna stå på benen. Av brist på rykt och
omvårdnad äro de också långhåriga och över all beskrivning
smutsiga.

På hemvägen träffa vi en solbrynt, ljushårig pojke. Det
är sonen i huset. Får han leva, skall han övertaga gården
efter sin far. Säkert kommer han att få vara med om stora
förändringar i sin fäderneby. Ty allt varslar om en ny tid
för hans hembygd, den bördiga slätten, som nu ligger där i
sin grönska och liksom väntar på att få skänka odlaren
mångdubbelt rikare skördar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jun 10 23:39:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lffsp/12/0340.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free