Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 120. Fågelliv bland de bohuslänska skären. Efter Gustaf Kolthoff, Paul Rosenius m. fl. - 121. De bohuslänska fiskena. Efter Sven Ekman, A. H. Malm, Carl Ramberg m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag vandrade fram mellan hundratals ejderbon och
betraktade de putslustiga ejderhonornas alla upptåg, hur de med
näbben krafsade till sig ägg från sina grannars bon, hur de
täckte sina ägg o. s. v. Plötsligt såg jag en hona springa upp
från sitt bo och bort emot mig. Jag stannade för att se, vad
hon ämnade göra, och överraskades med att rent av bli
anfallen av henne. Hon sprang på mig och sökte bita mig i
benen. Liksom hade hon i detsamma erinrat sig, att hon glömt
något, vände hon om till boet igen och täckte skyndsamt
äggen med dun. Därpå sprang hon åter emot mig, flaxade
med vingarna, reste sig högt och sökte bita mig igen. Än en
gång sprang hon bort och lade sig ett ögonblick på ett av sina
grannars bon. Men därifrån reste hon sig mycket snart igen
och sprang för tredje gången emot mig, vände ånyo om och
täckte även det andra boets ägg samt kilade sedan bort och
lade sig på ett tredje bo. När jag nu gick emot henne,
upprepade hon samma skådespel. Hon följde mig sålunda ett
gott stycke: än sprang hon ilsket emot mig och högg mig i
benen, än lade hon sig på det ena boet efter det andra. Och
alla bon, vari hon såg äggen ligga blottade, skyndade hon att
täcka över.
När den lustiga ejderhonan slutade att förfölja mig,
stannade jag för att se, om hon skulle återvända till sitt eget
bo. Men det brydde hon sig ej om. Hon ruskade på sig och
sträckte sig som av belåtenhet över att hon lyckats mota bort
mig, och så kröp hon ned på det bo, som var henne närmast.
Även vid andra tillfällen gav jag akt på, att ejderhonor,
som blivit uppskrämda från sitt bo, sedermera vid sin
återkomst togo ett helt annat i besittning. Det är således
sannolikt, att då ejdrarna bo i täta kolonier, de ej alltid ruva ut sina
egna ägg.»
Efter Gustaf Kolthoff, Paul Rosenius m. fl.
121. De bohuslänska fiskena.
Från urminnes tider har havet varit bohuslänningen kärt.
Ur dess djup har han alltid hämtat en god del av sin bärg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
