Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 148. Upplänningen. Efter Knut Hamilton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningen. Han är i påfallande grad olik befolkningen i våra
andra svenska huvudbygder och detta även till sin
kroppsbyggnad. Förgäves söker man hos honom något av dalkarlens
ogenerade självsäkerhet, sörmlänningens glada öppenhet,
östgötens ohöljda belåtenhet med sig och sitt eller
nordsmålänningens hurtighet och tillmötesgående. Säkerligen är i
Uppland den gamla sveastammen starkt blandad med senare
invandrare från trakterna på andra sidan Östersjön.
Skärgårdsbon har genom sjömanslivet blivit i mycket
olik Upplands övriga befolkning. Men han är dock
alltjämt i grund och botten en äkta upplänning. Flytta honom
in på fastlandet utom synhåll för havet, så blir »rospiggen»
genast en äkta upplandsbonde. Han skall gå bakom plogen
med samma tröga gång och föra spaden lika sävligt som
denne. Men sätt honom på egen skuta, och han skall synas
en helt annan man, där han med kraftig hand styr fartyg och
folk. Rospiggen ägnar sig med förkärlek åt kustfarten. Som
yngling söker han sig visserligen stundom ut på de stora
världshaven i främmande tjänst. Men både som gosse och
som mogen man seglar han med sin präktiga roslagsskuta
vanligen svenska kusten utefter på fraktfart, eller ock
vägleder han som lots sina medmänniskor eller hämtar som
fiskare upp havets skatter. De många farorna på havet ha
gjort rospiggen vaksam och skarpögd, och i nödens stund
är han att lita på. Här ute bland skären fostras också
många av vår flottas dugligaste sjömän.
För ett värv är rospiggen särskilt lämpad:
tjänstgöringen ombord på fyrskeppen. Att dag efter dag, vecka efter
vecka, månad efter månad, ja stundom under hela året gå av
och an på fyrskeppets däck, att höra sjöskvalpet mot dess sidor
och kättingarnas rassel och gnissel, att ständigt äta samma
kost, detta lämpar sig ej för vem som helst. Här är
rospiggen oöverträffad. Han ordnar och pyntar sin lilla hytt på
det trevnaste sätt och har en märkvärdig förmåga att dagen
om finna arbete och sysselsättning. Här kommer
upplänningens tålamod väl till pass. Alltid glad och nöjd, ser han
solen gå upp och ned, allt under det han utan bitterhet eller
svårmod tänker på den glada stund, då han åter får sluta de
sina i sina armar.
Efter Knut IT amilton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
