Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 150. Ett besök i en järngruva i Bergslagen. För Läseboken av John Bratt - 151. Vessman. Efter Karl-Erik Forsslund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu åka vi tillbaka upp i vår tunna. För den, som
icke är van vid gruvlivet, känns det ganska skönt, när
dagsljuset åter börjar visa sig över ens huvud och den lilla runda
ljuspricken där uppe så småningom blir den rymliga
dagöppningen. Där stiga vi ur tunnan och sätta åter foten på
»fast mark».
Men vi stanna i schaktbyggnaden ännu en liten stund för
att se på, när en med malm lastad tunna kommer upp. Den
stannar icke på samma ställe som vår tunna utan glider
högre upp i tornet, till en avsats under taket, där den lilla
rälsbanan, som vi sågo på vägen till schaktet, går fram. Här
stjälpes malmen nu från tunnan i en vagn, som antingen går
direkt ned till de stora upplagen vid järnvägsstationen eller
också rullar bort till en s. k. skrädningsplats. En del malm
måste nämligen sorteras, så att de användbara styckena
skiljas från »gråberget» — så kallas odugliga stenar, som
innehålla blott obetydligt med malm.
John Bratt.
151. Vessman.
När jag säger Vessman, är det inte själva sjön utan
den, som bor i sjön, jag menar och talar om.
Han är ett underligt djur. Han kan antaga många
olika skepnader, kan förvandla sig till en stor sjöorm, som
ringlar med skvalp och böljgång mellan öarna, till en skön
kvinnoliknande varelse, som ligger och flyter i solskenet
en varm sommardag eller glider fram över den glittrande
vattenytan en månskensnatt, till en jätteguldfisk, som
slår inne i vikarnas vass, till en förtrollad andrake
med granna gröna och blå skiftningar på bröst och
vingar — i den skepelsen lockar han med sig jägaren långa
vägar, och när båten kommer i skotthåll, dyker han
plötsligt på huvudet och är borta i djupet.
Jag har sett honom i alla dessa gestalter och i flera
därtill, jag har sett honom lekande om sommaren och
sovande om vintern. Jag har sett hans själ storma i oro och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
