Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 150. Ett besök i en järngruva i Bergslagen. För Läseboken av John Bratt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vatten, för att stålet icke skall »gå varmt» ock trubbas för
hastigt.
Just när vi nu komma till detta arbetslag, äro alla
borrhålen färdiga, och nu gäller det att spränga. Det är
åtskilliga knep med den saken, men det viktigaste är, att man
stoppar ned i det djupa borrhålet några dynamitpatroner — de
se ut som små korvar — samt en knallhatt och ena änden
av en stubintråd. Denna senare är en grov tråd,
vilken innehåller ett ,slags krut, som brinner ganska
långsamt. Nu tändas alla stubintrådarna, och så springa
arbetarna ut ur rummet och söka skydd ett gott stycke därifrån
i »orten». Där stanna vi också och vänta.
Nu — nu smäller det! Det dånar och brakar alldeles vilt,
och ekot av sprängskotten rullar genom orten ut i schaktet
och höres ända uppe i dagöppningen. Är det kanske
berga-trollen, som ryta i vrede över att ha blivit störda av
småkrypen, människorna?
Efter en liten stund har den värsta röken skingrat sig,
och vi gå tillbaka till sprängplatsen. Där ha nu stora
stycken av väggen och taket lossnat och ligga i större och mindre
bitar på marken. De största bitarna slås sönder med slägga,
och alltihop lastas på en liten vagn och forslas på den smala
järnbanan ut till schaktet. Där stjälpes malmen i en tunna,
alldeles likadan som den vi åkte ned uti. Så ringer fogden,
och tunnan glider sakta uppåt mot dagöppningen. Och åter
börjar borrandet och hackandet där inne i den stora salen ett
par hundra meter under jordytan.
Det är naturligtvis ett hårt och farligt arbete att spränga
malm i djupet. Ibland brinner ett enstaka sprängskott icke
av samtidigt med de andra. Mer än en gång har det hänt,
att ett sådant efterblivet skott sedan brunnit av rakt i
ansiktet på en arbetare, som velat undersöka det, och dödat honom
eller gjort honom blind för livet. Stundom inträffa stora ras
nere i gruvorna, och ej sällan få arbetare då sätta livet till.
Men för det mesta förstå arbetarna sig så bra på att
lyssna till farliga knäppningar i berget och upptäcka
sprickor, som börja vidga sig, att de mycket väl hinna springa
undan, innan raset kommer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
