Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 162. Falu gruva. Efter Gunnar Andersson m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kopparberget är — eller var — icke något »berg» i
vanlig mening, som höjde sig över den omgivande marken.
Det bestod blott av ett småbackigt område. Men bergets
skatter sträckte sig ned på djupet, mer än 300 meter, således
lika djupt under jordytan som jordens högsta byggnad,
Eiffeltornet i Paris, når över densamma.
Sägner gå om hur bergets rikedomar upptäcktes. Djupt
inne i fur- och granskog fanns här, enligt sagans
berättelse, en liten fäbod, dit folket sommartiden sände sina
kreatur på bete. En dag kom då en bock, som varit ute på
strövtåg, tillbaka med hornen rödfärgade av vittrad malm.
Bocken var den gången en god läromästare; bergsbruket
begynte.
Hur annorlunda mot nu drevs ej detta för sju till åtta
hundra år sedan! Man högg ned träd, gjorde ett bål av dem
på den malmrika marken, och sedan denna blivit starkt
upphettad, hällde man vatten över densamma. »Berget»
sprang då sönder, och de vunna malmrika styckena
förädlades sedermera i små hyttor kring gruvan. Driften
gav goda inkomster, och allt flera personer kommo och
arbetade vid gruvan och blevo delägare i densamma.
Följden blev, att brytningen snabbt ökades, men samtidigt
måste man tränga på djupet med eldarna och brytningen,
ty malmen sträckte sig mest nedåt och föga åt sidorna.
Till sist blevo dock de väldiga öppna groparna eller
»stötarna» omöjliga att vidare fördjupa. Då man ej ville
lämna de kvarvarande rikedomarna, började man att gå in
med gångar, »orter», från sidorna av stötarna. På sådant
sätt undergrävdes berggrunden kring stötarna genom
en oändlig mängd »orter» och »rum», såsom de större
underjordiska salarna kallades. Varje delägare arbetade
emellertid som han ville, och som vanligt, då plan och
sammanhållning saknas, uteblevo ej heller här olyckor. Den
största inträffade midsommardagen 1687. Då sammanstörtade
gruvväggarna mellan de tre största ursprungliga stötarna,
och så bildades den s. k. storgruvstöten, vilken än i dag
kommer främlingen att hisna. Sex så stora byggnader som
Stockholms slott skulle gott kunna rymmas i denna av-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
