Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 176. Storskogen. För Läseboken av Per Holmén med citat från Karl-Erik Forsslund m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rundad, täckt av täta, jämna fjäll, lysande rödbrun skjuter
han mot skyn, och där uppe bär han en rik och yppig krona.
— Se på hpnom och begrunda! Han är ung trots sin ålder,
och han växer än. Han är frisk från rot till topp, han står
lika stark och lugn i sol och storm.
Där finns en annan skog, en oländig vildmark, ett enda
tovigt och tjockt snår. Där växa rufsiga enar, stora som träd,
knotmagra, seniga tallar, ogenomträngliga granbuskar,
trasiga och tilltufsade alar och björkar. Marken är täckt av ris
och sten, av halvruttna stockar och ihåliga svarta stubbar.
Alla buskar äro insnärjda i dammigt gråa spindelvävar, alla
stammar och torra grenar i trassliga härvor av slingrande
gulgrå mossa. Det har inte gått en kam genom den skogens
lockar på många år. Inte hörs där heller ofta ett livets ljud
ur dunklet, endast här och var ett prassel av en orm eller ödla
i riset, en skygg vissling eller ett dämpat hest fnitter av en
mes inne i en buske, några tunga vingslag, som brusa bort
genom stillheten än längre in i ödemarken.
Och bäst du står där och lyss, dyka tre skepnader fram
ur buskverket bredvid stigen. Du rycker till och känner en
kall kåre efter ryggraden. Det är tre gubbar. Mänskliga
gestalter och anletsdrag ha de, men lemmarna äro som knöliga,
skrumpna trädrötter, hår och skägg äro som tovig, grå
mossa, kläderna som trasiga, torra lövmassor, brungrå och
fran-sade, med lappar av urblekta fjorårsblad. Näverkontar bära
de på ryggen, knölpåkar av halvmurkna, lavbeväxta grenar i
händerna. — De stanna och nicka, se på oss med små
grågröna ögon, vilta plira mot dagsljuset, och fråga, vad det kan
vara för dag i veckan och månaden. Det är inte gott att hålla
reda på dagarna här i obygden. Vi språkas vid en stund.
Så nicka de till avsked och dyka in i snåren. Har du skarpa
ögon, så ser du möjligen en smal stig, som slingrar genom
riset och tappar bort sig i buskarna några steg bort.
Du står kvar och ser efter dem och undrar, om det var
människor, nu levande människor, du såg. Och du hör mig
knappt, när jag talar om, att det var kolare på väg att hälsa
på hustru och barn i bygden och hämta ny matsäck för att
Qm ett par dar vända åter och tända sina milor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
