Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 201. Våra förfäders äldsta skrift. För Läseboken av Carl Grimberg - 202. Sagan om Tors färd till jättarnas värld. Efter Snorre Sturlason - Tors äventyr med Skryme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På en del stenar äro hela verser inristade med runor, t. ex.:
Torsten lät resa
sten denna
efter sig själv och
son sin, Hefne.
Faren till England
var ungersvennen,
dog så hemma
till mycken sorg.
Den s. k. Eökstenen vid Röks kyrka i Östergötland bär
den längsta inskrift, som finns på någon runsten. En
strof lyder sålunda:
Didrik den dristige,
sjökämpars drott,
rådde över
Reidhavets kust.
På gotiska hingsten
Märingars herre
nu sitter rustad,
skölden i rem.
Carl Grimberg.
202. Sagan om Tors färd till jättarnas värld.
Tors äventyr med Skryme.
Tor åkte en gång hemifrån efter sina bockar och hade
i sällskap guden Loke samt sina tjänare, bondsonen Tjalve
och dennes syster Röskva.
En dag färdades de genom en stor skog, ända tills det
blev mörkt. Slutligen funno de en stuga, som var mycket
rymlig. Vid dess gavel var en ingång, jämnbred med själva
stugan. Där togo de nattläger.
Men vid midnattstid kände de en stark jordbävning.
Jorden under dem skakades, och huset skalv. Då steg
Tor upp och kallade på sina följeslagare. De trevade
omkring sig och funno till höger i stugan en utbyggnad,
i vilken de gingo in. Tor satte sig i dörren. De andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
