Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 202. Sagan om Tors färd till jättarnas värld. Efter Snorre Sturlason - Tors äventyr med Skryme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sutto längre in och voro mycket rädda. Tor höll sin
hammare i handen för att försvara sig, ty de hörde mycket
buller och gny.
Då det dagades, gick Tor ut och fick se en man, som
låg och sov i skogen ej långt ifrån honom. Han var icke
liten, och väldigt snarkade han. Då började Tor förstå,
vad det var för ett buller de hade hört om natten. Han
spände om sig sitt starkhetsbälte, så att hans gudastyrka
växte. I samma stund vaknade mannen och stod strax
upp. Det säges, att Tor då häpnade för en gångs skull, så
att han icke vågade slå honom med sin hammare utan
sporde mannen om hans namn. Han kallade sig Skryme.
»Icke behöver jag», sade han, »spörja dig om ditt namn, ty
jag vet, att du är Åsa-Tor. Men var har du gjort av
min handske?» Skryme böjde sig därvid ned och tog upp
sin handske. Tor såg nu, att handsken var det hus, vari
han vilat över natten, och att utbyggnaden var
handskens tumfinger.
Skryme sporde nu, om Tor ville ha honom till
sällskap, och därtill samtyckte Tor. På Skrymes förslag lade
de sin reskost tillsamman. Skryme tog alltsamman på
ryggen, gick förut hela dagen och tog stora steg. Om
kvällen uppsökte han nattläger åt dem under en stor ek.
Då sade Skryme till Tor: »Nu vill jag lägga mig att
sova, och I kunnen taga matsäcken och reda till er
aftonmåltid.» Därefter somnade Skryme och snarkade hårt. Tor
tog matsäcken och skulle lösa upp den. Men hur
otroligt det än må tyckas, så fick han icke upp en enda knut.
Då blev han vred, tog hammaren med bägge händerna
och slog Skryme i huvudet. Denne vaknade och
undrade, om ett löv fallit på hans huvud, och om de nu hade
fått mat och voro färdiga att lägga sig. Tor svarade, att
de nu skulle lägga sig. De gingo då bort under en annan
ek. Men det var icke litan fruktan de lade sig att sova där.
Vid midnattstid hörde Tor Skryme snarka så hårt, att
det dånade i skogen. Han stod då upp, gick bort till
honom, svängde hammaren med väldig kraft och slog honom
mitt i hjässan, så att han kunde märka, att den trängde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
