Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 211. Nials saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
högen. Då Flose tagit boten i betraktande, sade han: »Det
är mycket och gott samt rundligt givet, såsom det ock
var att vänta.»
Därpå sporde han, vem som lämnat kappan. Ingen
svarade. »Vet då ingen av eder, vem denna prydnad suttit
på, eller törens I icke säga det?» sporde åter Flose. »Vem
menar du har lagt den dit?» frågade Skarpheden. Flose
svarade: »Vill du veta det, skall jag säga dig, vad jag
menaj’. Jag menar, att fader din, den skägglöse gubben,
givit den. Många, som se honom, veta ej, om han är man
eller kvinna.» »Illa är det att så smäda den åldrige»,
sade Skarpheden, »och hittills har ingen dugande man gjort
det.»
Slutet på tvisten blev, att Flose sparkade till silverhögen
och sade sig ej vilja hava en enda penning därav.
Antingen finge Höskuld ligga ogill, eller ock skulle blodig
hämnd tagas. »Nu kommer, vad jag länge anat», sade
Nial. »Detta mål faller tungt över oss.»
Flose stämde möte med sina fränder vid en djup klyfta
ej långt från tingsslätten. Då han kom dit, voro hundra
män där samlade. De beslöto att taga hämnd, till dess
alla Nials söner blivit dräpta, och togo ed av varandra,
att ingen skulle svika. Därpå valdes Flose till hövding.
Enligt hans råd kom man överens om att stanna hemma
under sommaren, till dess höet inbärgats. Sedan skulla
alla isamlas på bestämd dag och ort för att gemensamt
rida till Bergtorsvall och hemsöka Nials söner med eld
och svärd. Ej skulle man gå dädan, förrän de alla dödats.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
