Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 229. Bilder ur svenska folkets liv mot medeltidens slut. Efter Olavus Magnus - Om hisshjul och redskap, som användas av gruvarbetarna, samt om de faror, för vilka dessa utsätta sig - Om smedernas konstskicklighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man plägar på en gemensam liten gravvård angiva
döds-sättet ävensom de omkomnas antal — det kan vara 30,
60, 100 eller ännu flera, som så få sätta livet till i ett
ögonblick. Likväl låta de återstående arbetarna sig
ingalunda avskräckas av dessa eller liknande rysligheter, som
inträffa inför deras ögon. Understundom är till och med
ett lätt hammarslag tillräckligt att bringa stora berg
med deras ofantliga tyngd att störta samman.
Om smedernas konstskicklighet.
I många av Nordens landskap sätter man högt värde
på alla slags metallarbetare, de må vara smeder,
gju-tare eller mejslare. I synnerhet är detta fallet bland
dalkarlarna, som äro ett släkte av oövervinneliga ikri-
gare. Dock finner man i hälsingarnas mot norr belägna
landskap så skickliga och samvetsgranna
smideskonstnä-rer, att de knappt ha sina likar i hela Norden. Ty de förstå
att med tillhjälp av sinnrikt inrättade vattenhjul
utham-ra det formlösa råämnet till betydande längd, och
sålunda kunna de på kort tid utföra storartade arbeten.
De förfärdiga även allehanda nyttiga kärl av
koppar-och järnstänger, och av allt detta skörda de ej ringa vinst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
