Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 230. *Havsfrun. Svensk folkvisa - 231. Gamla svenska ordspråk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och tärnan, hon gick sig på grönan strand;
hon har en sölvkanna på snövitan hand.
»Och inte tar jag kannan utur din hand,
förrän dn har sagt din käre faders namn.»
»Och väl kan jag säga min käre faders namn,
och han var konung utav Engeland.»
»Och var din fader konung av Engeland,
så äro vi två syskon i Herrans namn.
Och eder vill jag giva mina gullringar fem,
om eder lilla tärna får följa med mig hem.»
»Behållen själv edra gullringar fem!
Nog skall min lilla tärna få följa med er hem.»
Och havsfruen väntar i åren två,
men ingen liten tärna kom tillbaka ändå.
Och havsfruen väntar i åren fem:
»Och kommer liten tärna ej tillbaka än ?
Hade jag trott din falskhet så stor»
— blåser kallt, kallt nordan över sjö —,
»du aldrig nånsin kommit på Guds gröna jord.»
— Hon kommer väl igen, när skogen ståndar lövgrön. —
231. Gamla svenska ordspråk.
Bättre är det trä, som böjes, än det, som brister. De gamla
skall man ära, de unga skall man lära. Jorden är alltid
frusen för lata svin. Tidigt skall böjas, vad krokigt skall
varda. Ont är ej gott, förrän värre kommer. Så gör
barn i by, som det hemma är vant: Han är ej bättre, som
gömmer, än den, som stjäl. Där skall starka ben till att
bära goda dagar. Envar är sin egen lyckas smed. Bränt
barn skyr elden. Den agalös lever och lagalös, han ärelös
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
