Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 231. Gamla svenska ordspråk - 232. *Herr Stens visa. Av Edvard Bäckström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dör. Illa hört blir illa framfört. Det, som gömmes i snö,
kommer upp i tö. Av en liten gnista kan bliva en stor eld.
Äpplet faller ej långt från trädet. Liten tuva stjälper
ofta stort lass. Var fågel sjunger efter sitt näbb. Man
måste krypa, innan man kan gå. God vilja drager halva
lasset. Kaka söker maka.
232. Herr Stens visa.
Herr Sten, den unge Sture,
han stridde i Duvnäs skog.
Och om mig så vingar bure,
jag vet, vart jag flöge, nog.
»I ärlige dalabönder,
slån sköldar och hjälmar sönder!
Vi frukta för ingen, vi.
Jag ser i min skara mången,
som kämpar för första gången,
men riddare kan han bli.»
Herr Sten, den tappre Sture,
höll slag vid Brännkyrka by.
Och om mig så vingar bure,
dit ville väl nu jag fly:
»Här gäller stå eller falla.
Vem är mig en man för alla
och bär vår fana i dag?»
Då trädde där fram gullhårig
en yngling, en tjuguårig,
och svarade: »Det gör jag.»
Herr Sten, den trogne Sture,
han föll vid Åsunda sjö.
Och om mig så vingar bure,
nu flöge jag dit att dö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
