Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 233. Kristina Gyllenstierna försvarar Stockholm. Efter Anders Fryxell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bruten, staden väl befäst och hälsades med starka
styckeskott från dess murar, så att han måste draga sig tillbaka
med oförrättat ärende.
Kristina Gyllenstierna var en klok och ädel kvinna.
Därför satte folket mycken lit och förtröstan till henne.
Hon ensam förlorade icke modet, då alla andra misströstade
om Sveriges sak. Vid underrättelsen om herr Stens död
hade hon skyndat till Stockholm och sörjt för dess försvar.
Hon förlorade vid samma tid en av sina späda söner, men
den dubbla sorgen förmådde ej nedslå hennes starka själ.
Fästningsverken förbättrades, gevär och krut infördes,
beväpnade fartyg lades omkring staden, krigsknektar
hyrdes. Alla uppmuntrades genom hennes tal och skänker,
och hela borgerskapet lovade henne med en helig ed att
till sista man försvara sig emot fienden.
Till de svenska herrarna skrev hon de mest bevekande
och allvarliga brev, vari hon förmanade dem till enighet,
mod och beslutsamhet, och framförallt bad hon dem välja
en tapper och duktig herre till riksföreståndare. Så stod
denna hjältemodiga kvinna som ett kraftfullt stöd för
riket, en obeveklig klippa mot alla fiendens försök. Av
bedrägliga löften lät hon sig ej dåras, smicker föraktade
hon, och våldet trotsade hon inom Stockholms välbefästa
murar.
Hennes mod ingöt ny kraft hos de nedslagna svenskarna.
Då bönderna hörde, att Sturens änka så tappert försvarade
sig i Stockholm, törjade de resa sig överallt. De samlade
sig i stora hopar, valde de längsta och starkaste till sina
anförare samt överföllo och nedhöggo danskarna, var de
l träffade dem.
Den hårdaste striden stod vid Uppsala. Dit församlade
sig nämligen en stor hop bönder och angrep långfredagen
1520 den danska hären, som låg utanför staden.
Väderleken var mycket gynnsam för bönderna, ty en stark storm
med snö och isbark slog danskarna i ögonen, så att de
icke kunde se och ej heller begagna sina gevär. Och
snön, som var kram, klibbade fast sig i tjocka klumpar
under hästarnas hovar, så att karl och häst störtade över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
