Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 233. Kristina Gyllenstierna försvarar Stockholm. Efter Anders Fryxell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ända och hela rytteriet blev onyttigt. De svenska
bönderna, som hade vinden på ryggen, anställde därför med
pilar, klubbor och pålyxor ett ganska stort nederlag bland
danskarna, drevo dem på flykten och skulle ha förstört
hela deras här, om de haft någon duglig anförare. Men
nu gick det, som det står i den gamla rimkrönikan:
Bonda-örlig man icke kan prisa,
ej om deras strid kväda jstoran visa.
Bönderna hade ingen ordning, ingen krigstukt, ingen
anförare, som de ville hörsamma. Så snart danskarna voro
drivna på flykten, skingrade sig därför bönderna för att
plundra, och endast en mindre hop förföljde fienden. Då
sprang en gammal dansk krigsman fram, ryckte fanan
från den frusne och förskräckte fanbäraren, band fast den
vid ett träd och ropade högt åt sina kamrater, att de
skulle försvara sitt baner. Härigenom hejdades danskarna
i sin flykt, och en häftig strid begynte omkring trädet.
Svenskarna, som voro få och utån ordning, måste snart
giva vika. Danskarna uppmuntrades av f ramgången och
av Gustav Trolle, samlade och ordnade sig och angrepo
återigen svenskarna. Då ledo dessa ett stort och
ömkligt nederlag. Många blevo nedhuggna, andra
jagades i Fyrisån och drunknade, och en stor skara blev
inne-bränd i en tegellada, så att bönderna här förlorade flera
tusen man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
