Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 233. Kristina Gyllenstierna försvarar Stockholm. Efter Anders Fryxell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kraftlösa från fasta murar och trogna bröst. På landet
ville bönderna alldeles icke stilla sig. De fortforo med sitt
förödande småkrig mot danskarna, och många adliga
herrar, som voro Sturens vänner, repade härav mod och
hjälpte bönderna. På detta sätt förflöt sommaren, danskarna
förtärde sina livsmedel, och ingenting kunde vinnas.
Kristian rasade av vrede. Han förbannade detta olyckliga
krig och skulle ha vänt om, såframt ej blygsel och
hämnd-girighet hållit honom kvar.
Då fick han av någon det rådet att sända några svenska
herrar in i Stockholm. De kände ju folket närmare och
hade lättare för att övertala invånarna att giva sig. Detta
råd behagade Kristian. Han sände dit biskop Mattias och
två andra ansedda herrar. Men med harm åhörde det trogna
borgerskapet dessa sändebud, och föga felades, att icke
en svensk hö vitsman i sin förbittring hade slagit ihjäl
en av dem. Det lyckades likväl sändebuden att draga
några av adeln och borgarna på sin sida, och detta parti
ökades så småningom.
Då fru Kristina märkte, att förräderi kommit in
i staden, insåg hon, hur svårt det skulle bliva att försvara
den. Hon beslöt alltså att underhandla med Kristian. I
början av september slöts fred. Kristina och hennes
parti skulle erkänna Kristian som konung och överlämna
Stockholm åt honom. Kristian däremot lovade glömska
av det förflutna och av alla tvister. Kristina skulle få
behålla sin mans egendomar och förläningar och Kristian
bliva icke allenast en huld konung utan som en fader mot
hela hennes släkt. Dessa och många andra dylika löften
bekräftade Kristian med sitt sigill och med de dyraste eder.
Nu öppnades äntligen Stockholms portar för den
väntande konungen. Den 7 september 1520, då allt inne i
staden var färdigt till Kristians högtidliga mottagande,
kommo båda borgmästarna ut till honom på Södermalm och
©•verlämnade stadens nycklar åt honom. Omgiven av ett
tusen ryttare och två tusen fotknektar, höll han sitt intåg.
Först gick det till Storkyrkan, där konungen åhörde
mässan och mottog välsignelsen, sedan till slottet, som över-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
