Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 234. »Dalasagan om flyktingens färd.» Efter Anders Fryxell med citat från Hans Key-Åberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förräderi och beslöt att rädda den förföljde flyktingen.
Hon befallde en av sina drängar att hemligt spänna för en
släde och hålla den redo bakom byggningen. Därpå gick
hon upp i loftet, väckte Gustav och omtalade för honom
den fara, vari han svävade, samt huru hon ville rädda
honom. Hon skred strax till verket. Som det var
omkring fem meter ned till marken, sänkte fru Barbro
honom sakta ned med en lång handduk. Gustav kastade sig
i släden, och drängen körde raskt därifrån, såsom fru
Barbro befallt honom. Det berättas, att Arent Persson
icke kunde förlåta sin hustru denna gärning, och att han
sedan aldrig mer ville se henne för sina ögon.
* *
Dagen därpå kom Gustav till prästen Jon i Svärdsjö,
där han först gick till drängarna på logen och hjälpte
dem att tröska. Han underrättade sig under tiden om herr
Jons tänkesätt, och då han kunde förstå, att denne ej var
danskt sinnad, yppade han sig för honom. Gustav blev
väl mottagen och hyst där i tre dagar. Även med Jon
hade han varit vän och bekant i Uppsala. Slutligen väckte
Gustav dock misstankar. Herr Jons huskvinna
överraskade dem en gång, då Gustav tvättade sig. »Varför stån
I så och hållen handklädet åt honom ?» frågade hon herr
Jon. »Det kommer Eder intet vid», svarade denne mers
beslöt strax att söka skaffa Gustav ett säkrare gömställe.
Han sände honom därför till kronoskytten eller, såsom
det då hette, kronans djurkarl Sven Elvsson i Isala, en
by, som låg ett stycke från Svärdsjö kyrka.
Knappt hade likväl Gustav kommit dit, förrän några
av danske fogdens utskickade trädde in i stugan, ty de
hade fått spaning om vilken väg han tagit. Sven
Elvs-sons hustru höll just på att grädda bröd i ugnen. Gustav
stod bredvid och värmde sig, då spejarna stego in och
började fråga efter flyktingen. För att de ej skulle ha
några misstankar, lyfte då hustrun sin brödspade och
gav Gustav ett duktigt slag över ryggen. »Vi står
du här och gapar på främmande ? Har du aldrig sett folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
