Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 234. »Dalasagan om flyktingens färd.» Efter Anders Fryxell med citat från Hans Key-Åberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förr? Packa dig strax ut i ladan och tröska!» Han
lunkade nu ut ur stugan, men spejarna kunde aldrig tro,
att det var den stolte herr Gustav, som bondhustrun
tordes hantera på sådant sätt, och gingo därifrån, då de
ingenting kunnat finna.
Sven Elvsson ansåg likväl Gustav ej nog säker uti Isala.
Han gömde honom därför i ett stort halmlass och körde
det uppåt de ödsliga skogarna. Snart mötte han några
av danskarnas utskickade. Dessa misstänkte bonden och
stucko sina spjut några gånger genom halmlasset. En
av spetsarna rispade Gustav i benet, men han teg och låg
orörlig. Danskarna märkte ingenting och läto Sven
Elvsson köra vidare. Snart såg emellertid denne, att blod
började rinna ur halmlasset och färga snön. Sven fruktade,
att blodet skulle röja dem. Han tog därför upp sin kniv,
skar hästen i benet ett djupt hål och skyllde sedan på detta,
när någon frågade efter orsaken till det rinnande blodet.
Slutligen avlämnade han Gustav hos kronoskyttarna Per
och Mats Olovsson i Marnäs by högt uppe i finnskogen, ej
långt från gränsen mellan Leksands, Bjursås och Svärdsjö
socknar. Men icke ens där trodde dessa honom säker. De
förde honom ännu längre in i Leksandsskogen. Där låg
han i tre dagar gömd under en stor kullfallen fur, och
marnäsbönderna buro till honom mat och ällt, vad han
behövde.
Än en gång bytte han gömställe och uppehöll sig under
en hög fur, som stod på en av kärr omgiven kulle, vilken
därför sedan fått heta Kungshögen. Äntligen började
danskarnas efterspaningar i dessa trakter upphöra, och
de trogna marnäsborna förde sedan herr Gustav genom
de stora skogarna ned till Rättviks kyrka, som ligger vid
östra änden av sjön Siljan.
Vid denna kyrka talade Gustav första gången till den
samlade menigheten. Bönderna lyssnade till hans ord och
voro icke ovilliga. Likväl »ville de först inhämta
grannarnas tanke». Nöjd med denna början, fortsatte Gustav
sin väg till Mora, vid norra änden av Siljan, en bland de
äldsta och folkrikaste socknarna i Dalarne. Prästen där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
