Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 256. Slaget vid Lytzen. Efter Anders Fryxell m. fl. med citat från Carl Snoilsky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stod en väldig förvirring. Den ökades ännu mer därav, att
i trossen några krutvagnar sprungo i luften med ett
ljud-ligt brak. Då trodde nämligen de kejserliga, att man
anföll dem även i ryggen. v
Oförmodat störtade emellertid en större kejserlig styrka
fram mot svenskarnas högra flygel och tvingade den att
vika tillbaka. Det var Pappenheim, som nu kommit och
ville uppsöka sin konungslige motståndare för att med
honom kämpa på liv och död. Då svenskarnas högra
flygel drevs tillbaka, råkade Nils Brahe med fotfolket i den
största fara. Han själv sårades dödligt, och hans
regementen ledo fruktansvärd manspillan. Även hertig
Bernhard nödgades draga sin flygel något tillbaka. Härmed
slutade svenskarnas andra anfall. Ett uppehåll i striden
inträdde, varunder täta dimmor ånyo lägrade sig över
fältet och skymde bort de båda härarna för varandra.
Kort därpå bröt solen åter fram genom dimman. Till
sin häpnad fick Wallenstein se svenska hären ännu en#
gång rycka an i slutna led liksom vid slagets början. Den
andra linjen hade nu ryckt upp och fyllt de luckor, som
uppstått i den första under den heta kampen. Man hörde
trötta soldater ropa till varandra: »Kamrat, skola vi
ännu en gång däran?» Man lovade varandra att segra eller
dö. Vid nattens inbrott bröto svenskarna ännu en gång
över landsvägen, togo åter de fientliga kanonerna och
trängde oemotståndligt fram. Wallensteins soldater veko
undan, och för första gången måste denne fältherre giva
tecken till återtåg.
Hans här upplöstes i flykt, men svenskarna, som
voro för trötta att förfölja, stannade -kvar på slagfältet
såsom segrare.
Det berättas, att en liyknekt, som blivit sårad vid
konungens sida, försökt att med tillhjälp av tretton
bönder från nejden vältra en stor sten till det ställe, där
konungen fallit. Under suckar och tårar hava de »endast
förmått föra den till det ställe, där den nu ligger. Men
rätta platsen, där konungen dött, skall vara fyrtio steg där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
