Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 258. Agneta Horns leverne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
måttan till att hata mig men tordes lell1 inte slå mig. Hur
gärna de hade gjort det, vet Gud. Men så klagade de
alltid på mig, fast jag gjorde inte illa. Man så såg väl
gumman deras onda sinne emot mig. Därföre trodde hon
dem intet.
Och när de sågo, att det inte heller tog lag,2 så visste
de inte annat till att göra mig, utån var de sågo eller mötte
mig, så lipa’3 de åt mig och gåvo mig alla de öknamn,
som de kunde, och slogo ihop nävarna åt mig och önska’, att
de måtte få råda om mig. Och voro de min dageliga
plåga.
Det skickade allt Gud mig tillhanda, på det jag allt
stadigt skulle vara under hans faderliga aga och icke
förgäta honom, som har alltid ifrån mitt moderliv hulpitmig
till att igenomvandra så mycken stor fara.
Anno 1642 i april kommo tidender, att min herr far var
lös ur sitt fängelse, som han hade suttit uti på åttonde året.
Och hade Gud så hört min bön, som jag så flitigt bedit.
I augusti kom min herr far utur sitt långliga fängelse
hem till Stockholm. Och alla gladde sig mycket åt hans
hemkomst och fägnade honom mycket, men ingen var så
glad eller hade så stor orsak därtill som jag.
Ty jag förgat då all min förra vedervärdighet och tyckte,
att ingen olycka nu kunde vara så stor, att hon skulle
kunna mycket bedröva mig, så länge Gud ville unna mig
min herr far, utan hela världen dansa’ nu på en sillenacka
för mig.
Var gång jag såg min herr far, tyckte jag, att hela
världen var min.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
