Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 258. Agneta Horns leverne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blott av respekt för fru Ebba. Snart ångrade hon sig.
Särskilt svårt hade den stolta ungmön att smälta, att
fästmannens kamrater brukade driva gäck med hennes
tillämnade man. »Det i synnerhet, att han låter göra narr av
sig, det tycker jag är allt för svårt för mig», sade hon
till sin far. Därtill kom, att en annan, en hurtig och
tapper krigare, intagit hennes unga hjärta. Hon förklarade:
»En brav1 soldat vill jag hava och inte en sådan där, som
Sparren är.»
I dagboken skriver hon om Sparre:
»Och var den människan mig till ett så stort besvär, att
jag inte kan säja. Vad jag slet i de tu åren för hans skull
både av den ena och den andra, det vore en hel bok full till
att skriva därom. Och led jag så mycket för hans skull,
efter jag intet kunde bringa över mitt samvet till att bli
kär åt honom; och lell ville de, att jag skulle säja honom
ja.»
Det var två starka viljor, ,som nu drabbade samman.
Men fru Ebba hade mer än en gång dragit kortaste strået,
när hon skulle mäta sig med den lilla svartögda, pigga
och begåvade flickan. Även denna gång blev det Agneta,
som till sist avgick med segern. Så var hon fri och fick
förena sig med den hon höll kär, överste Lars Cruu!s.
Hon förtror sig åt sin kära dagbok sålunda:
»Anno 1647 den 20 februari förlovade jag mig med
honom i Stockholm hemligen, så att ingen visste därav, i
min mormors hus i vår lilla kammar. Gud låte det vara
skett i en god och lyckelig stund!
Då lovade vi varannan, att ingen människa skulle skilja
oss åt utan den grymma och obarmhärtiga döden, som
ingen kärlek eller något aktar utån skiljer alla käre
vänner åt.»
Efter bröllopet fick Agneta, liksom en gång hennes
moder, följa sin make till krigshären i Tyskland. Sjöresan var
stormig och ansträngande, och sedan var det att skaka
fram på »bonnevagnar». — »Men», skriver den unga frun,
»så akta’ jag allt det inte annat utan för lek, allena
1 Duktig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
