- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Särskild parallellupplaga till 10. uppl. / Avdelning 3 och 4 /
1013

(1911-1951) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 258. Agneta Horns leverne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att jag fick vara hos min hjärtans allra käraste man och
han satt på vagnen hos mig.

Och när han fråga’ mig, om det icke vore bättre till att
sitta i mormors hus i den lilla kammaren än så här åka
på bonnevagnar, då svarade jag honom, att det behaga’ mig
mycket bättre till att vara så här hos honom. Och om det
än vore tre gånger värre och jag bara, så länge jag levde,
finge vara hos honom, så tycktes mig, att allt det jag
där-före stod ut, det var mig allt lek och goda dagar.»

Men mycket fick hon pröva på av lägerlivets
vedermödor. Det hände, att hon måste störta upp mitt i natten för
att rädda livet vid ett fientligt överfall. En gång
berättar hon: »Jag hade inte fått sova på tre nätter, .och om
dagen hade jag suttit och stött mig i vagnen, så att när
jag kom fram om natten, var jag så trött, att min man
måtte bära mig in ur vagnen, och jag orka’ inte gå till
bords om aftonen utan lade mig strax att sova intill
klockan 11 om andra dagen.»

Med samma varma tillgivenhet följde hon åtta år
senare sin make i Karl X:s polska krig. Hon delade med
honom de oerhörda ansträngningarna och de många
farliga äventyren under detta krigståg. Hon fick vara
med om mödosamma marscher i köld och snö, på
uppblötta och nästan ofarbara vägar. Men vad var väl allt
detta mot det svåra slag, som drabbade henne, när
mannen häftigt insjuknade! Omöjligt var det att övertala
honom att hålla sig i stillhet. Han skulle göra sin plikt till
det yttersta och följa sin konung. På Agnetas böner att
spara sig svarade han, »att hon ju heller skulle begära till
att ha en död man med ärligt namn än en levande man och
skämder».

*



När Agneta Horn återvände till Sverige, förde hon med
sig sin makes lik. Ej långt därefter hade hon att i
dagboken anteckna även faderns bortgång. Hennes käre
morfar, den vördade Axel Oxenstierna, hade slutat sin levnad
några år förut. All sin ömhet samlade hon nu på de tre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:14:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lffsp/34/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free