Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 259. »Den störste av våra okrönta krigshjältar.» För Läseboken av Carl Grimberg med citat från Carl Snoilsky - Johan Banérs sista tåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och efter ett häftigt anfall måste man föra honom tillbaka
till slottet mera död än levande. Knappt hade han dock
återfått sansen, förrän han ville till sina soldater igen.
Fienderna hade nämligen fått kännedom om den svenske
överbefälhavarens farliga sjukdom och ämnade begagna sig
därav. Varje ögonblick kunde man vänta ett anfall, och
Banérs pliktkänsla mot fäderneslandet förbjöd honom »att
taga sin hand ifrån verket under den farliga tid, som
stundade» — det är hans egna ord i ett brev till Oxenstierna
fyra dagar efter det svåra anfallet. Visserligen kände han
ju, att han icke kunde leda härens rörelser. Men han skulle
dock kunna åse striden från sin hängbår, och fastän han
numera hade svårt att uttrycka sina tankar, borde han
kunna vara till någon nytta genom sina råd. Att han
genom sådana ansträngningar skulle påskynda slutet,
visste han alltför väl. Men de få timmar han kunde ha kvar
ville han använda till sitt fäderneslands tjänst.
När det väntade anfallet från de kejserliga kom — vid
Wolfenbtittel i Braunschweig —, fanns ej Johan Banér.
Soldaterna voro uppstudsiga och ville ej fakta mer.
»Ren kring högkvarteret skocka
fräcka hopar sig och pocka:
’Promt vår sold vi vilja ha.
Annars gå vi till Oranien
eller sälja oss åt Spanien,
turken, påven eller satan,
bara han betalar bra.’
Mitt i själva upprorsflamman
bergfast sluter sig tillsamman
svenskars, finnars ringa flock.
Deras trogna tårar falla
ned på fältherrns haud, den kalla,
på den vissna lagerkransen,
virad om den dödes lock.
Att det kära stoftet värna
håller härens bästa kärna
vapenvakt kring hjältens lik
i en halvbränd by, vars kyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
