Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 263. Från Gråkappans färder. Efter Børge Janssen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligt: »Och Ni har rätt, min gubbe. Men giv mig ändå
rocken. Jag skall försöka att inte skämma den — och
dessutom — vem vet, om inte också jag är smord — Ni
kan åtminstone inte veta det!»
Den gamles ögon vilade på ryttaren, och hustrun satte
händerna i sidorna och såg noga på honom.
»Är då kanske också Ni en Herrens tjänare?» sporde
prästen litet tvivlande. »Det äro vi väl alla», löd svaret.
»Men smord ?» — »Ja, vem vet...»
Det blev så tyst där inne, och de båda gamla gåvo akt
på den allvarliga klangen i främlingens stämma. »Hur
det än må vara med den saken», sade prästen,
»vredgas nog inte Herren Gud över att hans prästrock
begagnas till att värma en vägfarande man, som fryser.»
»Ni har rätt, gubbe.» Och de tryckte varandras händer.
Ryttaren fick på sig prästrocken, och byxor och
strumpor och tofflor fick han också. Kort därefter sutto de
alla tre bänkade vid ekbordet, på vilket talgljuset brann,
och vid vilket ett krus porsöl, litet bjuggkaka och två salta
sillar förtärdes, sedan man dessförinnan bett Gud
välsigna den goda maten.
Därute tjöt stormen, och regnet piskade mot
fönsterluckorna, som ibland skakade och smällde.
»Nu skola vi väl i Herrens namn gå till vila», sade
prästen, sedan han tackat Gud för maten, och främlingen
svarade: »Tack ska ni ha, gott folk!»
De gamla följde honom kort därefter till sängkammaren.
Där stod en stor tvåmanssäng med omhänge.
»Sov nu gott i Guds heliga namn!» — »Tack, tack,
detsamma önskar jag eder!»
Då ryttaren blivit ensam i rummet, knäböjde han och
bad sin aftonbön samt låg strax därpå djupt insomnad på
kuddarna. Men de gamla, som bäddat åt sig i fållbänken i
vardagsstugan, lågo länge och pratade om vem den
sällsamma gästen kunde vara, och prästhustrun måste tillstå,
att hon noga undersökt hans kappa. Men inte hade hon
kunnat se något märkvärdigt på den. Enkel och grå var
den och till på köpet litet nött i kanterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
