Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 263. Från Gråkappans färder. Efter Børge Janssen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och så somnade de med knäppta händer. Men i
sängkammaren hade främlingen icke kunnat sova länge, ty så fort
han somnat, var det något, som började plaska honom i
ansiktet. Först trodde han, att han drömde, men nej — han
gned sig med handen över pannan, och våt blev han! Då
vände han sig om — så där, ja! Nu rann det av alla krafter
nedåt ryggen! — Han vände sig en gång till — så där! Nu
rann det på bröstet! Litet förargad flög han upp från
kuddarna — han ryste till, ty han satte fotterna i en
vattenpuss och hade så när f allit omkull, ty stengolvet var halt.
Han slog genast eld, och nu fick han se, att regnet
trängde igenom det otäta bjälklaget och rann ned på
honom. Först undrade han, hur han skulle göra, men så tog
han ett väldigt tag i sängen och drog bort den i ett hörn,
där taket var något tätare. Och nu sov han skönt
till ljusan dag.
Då knackade det försiktigt på dörren, och in steg den
gamle prästmannen, som gjorde en betänksam min, när han
såg, att sängen blivit flyttad. »Jag förstår, jag förstår»,
sade han. »Han får inte vära ond på mig, för att jag, mitt
gamla nöt, rent av glömde säga honom, att det är litet
galet med taket.»
»Ja», svarade främlingen leende, »litet vått var det ju
— men äro alla era tak sådana?» — »Ja, detta är allt det
bästa. Här ligga mor och jag annars, men i natt lågo vi i
vardagsstugan.» Främlingen gick raskt fram till prästen
och fattade hans hand: »Och för min skull ha ni avstått
från er egen goda säng?» Den gamle nickade. »Tack, tack»,
sade främlingen och rätade upp sig, så att han var riktigt
ståtlig att skåda, »jag skall löna er för det.»
»Skall Ni?» sade den gamle litet förvånad. Men den
andre skyndade sig att helt vänligt säga: »Men, min gode
man, hur kan det komma sig, att Er prästgård är i ett så
bedrövligt skick?»
»Hå, Gud har varit god mot mig, men av Kungl.
Majestäts goda mynt har jag föga. Småland är fattigt, och så
är även jag.»
66—221104. Läseboken, Parnllelluppl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
