Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 263. Från Gråkappans färder. Efter Børge Janssen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, men Ni vet väl, gode herr pastor, att Kungl.
Majestät ålagt bönderna att hålla såväl kyrkor som
prästgårdar i anständigt skick, och Ni har ju rättighet att låta
bönderna utföra arbetet.»
»Väl känner jag Kungl. Majestäts brev», sade den gamle.
»Men bönderna här ha tillräckligt att göra för egen
räkning, och under den tid de hade ledigt från skörden och
annat lät jag dem arbeta med att sätta kyrkan i stånd,
ty Ni skall se, den halr varit i ett bedrövligt skick.»
»Och Ni lät sätta dm i stånd först...»
»Ja», log den gamle mannen, »först Guds hus, sedan
människornas!»
»Det skall jag komma ihåg!» utbrast främlingen med
värme och bredde ut armarna och slog ihop dem om
prästen. »Diet var ett duktigt famntag, det där», pustade
den gamle och drog efter andan.
Strax därefter satt främlingen i sadeln. De båda
gamla stodo på var sin sida om honom för att säga honom
farväl i Herrens namn. »Ack, om jag bara kunde ge er båda,
ni goda människor, något i gengäld för all er godhet!»
»Nej, nej, Ni skall inte ge oss någonting.»
»Skulle ni tycka om att få mitt porträtt ?»
• »Ja-a», sade mannen. — »Det kunde nog vara roligt»,
sade hustrun, och i detsamma kände hon, att en tung
penningpåse lades i hennes hand.
Men innan de båda gamla visste ordet av, var ryttaren
utom porten, och hovslagen förtonade bortöver backen.
Dc gamla stodo en stund och sågo på varandra.
Och så knöt kvinnan upp penningpungen.
»Vad är det i den, mor lilla?»
»Pengar.»
»Av vilket slag ?»
»Nej, aldrig har jag sett på maken!» utbrast hon och
blev blossande röd. »Det är idel dalrar, idel silverdalrar !»
»Men han talade ju om sitt porträtt.»
»Ja, visst gjorde han det.» Hon höll en daler i handen
och vred och vände på den, som hade hon aldrig förr sett
kungens mynt. Men så ljusnade plötsligt hennes ansikte,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
