Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 266. Slaget vid Narva. Efter August Quennerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På detta ville Karl ha ut ryssarna. Han uppställde
sin här i slagordning, sköt svensk lösen och lät trumpeter
och trummor ljuda. Men ryssarna brydde sig ej om
utmaningen. De stodo bäst, där de stodo.
Då var ingenting annat att göra än att storma lägret. I
denna stund var vågspelet det enda kloka, eftersom det
alltid är klokt att göra just det, som återstår att göra.
En behjärtad yngling, som ej tvekar ett ögonblick, är i en
sådan stund rätte mannen mer än en hel rådsförsamling av
betänksamma visa.
Det gällde nu att taga itu med förberedelserna.
Något var för resten redan undanstökat. Svenska officerare
hade om natten varit framme vid ryska lägret och i skydd
av mörkret undersökt grav och vall. De kände måtten på
dem. Manskapet fick nu gå och hugga risknippor i
småskogen att fylla graven med, där anfallet skulle ske.
Kanonerna kördes upp, där de kunde göra bästa verkan.
Dagen började lida under förberedelserna, och somliga
föreställde Karl, att det var bäst att uppskjuta anfallet till
följande dag. Men Karl svarade: »Nej, ty i morgon äro
vi bara hungrigare och tröttare än i dag. Och ryssarna
äro ännu bättre redo.»
Äntligen var allt i ordning och stormkolonnerna
uppställda. Halm sattes i hattarna till igenkänningstecken.
Karl själv med sina drabanter ställde sig på vänstra
flygeln, eftersom det skarpaste motståndet väntades från
ryssarnas högra flygel, där tsaren troddes vara. Karl drog
sin värja, två raketer stego upp, och fältropet »Med Guds
hjälp!» höjdes. Så gick stormen lös.
Ja, »storm» blev det i dubbel mening. Ty ett svar,t
moln steg upp bakom svenskarna, som hade det varit en
eftertrupp, men det flög över dem och blev stort och kom
i förväg och jagade snö och hagel i ansiktet på ryssarna,
så att de förblindades. I det mörkret voro svenskarna
framme, och inom en fjärdedels timme hade de kommit över
grav och val] och ryckt bort stormpålarna.
Nu började svärden sin lek. Och den kan korteligen
beskrivas så, att det blev ett stort blodbad. Ty svenskarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
