Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 266. Slaget vid Narva. Efter August Quennerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
voro alldeles förbittrade över den ödeläggelse de sett på
sin väg mångu mil bortåt. Ryssarna värjde sig nog tappert.
Och de hade ju sin stora övermakt. Men vad hjälper den,
när den ej är samlad just på den plats, där stöten träffar?
Ryska lägret var så vidsträckt, att man ej kunde komma
varandra till hjälp, där det bäst behövdes. Men hur stort
det var, så hann dock förskräckelsen att snart nog överfara
det, helst som ryssarna intet förtroende hade till de många
utländska officerare, som tsaren satt över dem för att lära
dem västeuropeisk krigskonst, utån trodde, att de voro
förrädare och i komplott med svenskarna.
Hela stora avdelningar började fly och drogo andra
med sig i oordning. Dragonerna på ryssarnas vänstra
flygel störtade sig i floden och simmade över den. Många
drunknade. Detta underlättade arbetet för svenskarna på
den sidan, så att en del av dem kunde förstärka anfallet
till :höger. Här gick det ännu värre för ryssarna. De hade
där en ’lång flottbro, :som överfylldes av flyktingar ocih
brakade bönder.
Nu var vägen över floden stängd. Då klättrade många
över vallen och gåvo sig ut på fältet. Men där var Karl
med sina drabanter och körde dem in igen. Då grepos
ryssarna av förtvivlan, förskansade sig i en vagnborg och
sökte sälja sina liv så dyrt som möjligt. Det starka
skjutandet lockade dit Karl. På vägen fastnade han med hästen
i ett kärr och kom med stort besvär upp igen utan stövel
och strumpa på ena foten. Men det gjorde ingenting.
»Lappri, lappri!» hette det vid mycket värre missöden.
Ryssarna i sin vagnborg började nu döda några av
utlänningarna. överbefälet hade ingen annan råd än att ge
sig fånget och lämna sina värjor åt Magnus Stenbock.
Ännu sedan det mörknat, fortfor striden. När ingen längre
kunde skilja på vän och fiende, gav Karl tecken till
istridens upphörande.
Ryssarnas kanoner voro tagna och stodo så, att de
behärskade lägret. Modet sjönk alltmer hos de i
vagnborgen inneslutna regementena, och efter åtskillig
underhandling ;gåvo de sig under natten fångna. Följande mor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
