Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 266. Slaget vid Narva. Efter August Quennerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gon gåvo sig slutligen även de överblivna på vänstra
flygeln på nåd och onåd.
Vad som ej fallit, flytt eller drunknat, befann sig
således i fångenskap. Men det egna med denna var, att
fångarna voro många flera än de, som skulle bevaka dem.
Svenskarnas förluster i slaget — fallna och sårade —
voro .ej obetydliga. Ej stort mer än 6,000 voro
stridsdugliga. Det var ingen annan råd än att låta
fångarna gå hem till Ryssland igen, sedan de överlämnat sina
fanor och lagt ned sina vapen. De, som först kapitulerat,
fingo dock ta gevären med sig.
Det var ett ändlöst tåg av ryssar, som den följande
morgonen med blottade huvud och böjda nackar rörde sig
förbi Karl, där han, omgiven av sina generaler, satt till
häst på en kulle. Endast överbefälet fick kvarstanna i
fångenskap.
Men var fanns tsar Peter ? Tsaren hade rest bort vid
underrättelsen om svenskarnas annalkande. Om han därmed
sannolikt bidrog till nederlaget, så räddade han dock, till
Rysslands lycka och Sveriges ofärd, sig själv.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
