Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 269. *Frun på Salshult. Av Carl Snoilsky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett småländskt landskap i höst och slask
meid kråkor, som kraxa ‘och leta mask
i fårorna efter plogen.
I sista strimman av blekröd sol
ett dussin kvinnor i huckle, kjol,
så svarta som kråkor sig samla.
Däruppe vid gården kring förstubron,
där stå de och mena i dämpad ton,
de unga bredvid de gamla.
Sitt huvudkläde de jämka på
att snart inför frun på Salshult stå,
välborna Sofia Drake.
Hon ensam med gården styrt och ställt,
sen med skvadronen ligger i fält
Jon Stålhammar, hennes make.
Och ryttarhustrurna veta försann,
hon tröstar och hjälper som ingen ann’.
I dag de hit sig begivit,
ty socknen hört om en postiljon,
som lämnat en brevsäck från major Jon;
få se, vad gubbarne skrivit!
I låga salen en nigande flock
ser skyggt omkring sig. I mörkblå rock
kung Karls porträtt blickar neder.
Den nådiga frun dem till mötes går,
hon ståtligt bär sina fyrti år,
och vänligt hon trugar och beder:
»Mor Brita — mor Anna, stig på! God kväll!»
Bak moderns klänning skymtar snäll
och viktig en liten flicka,
som kånkar med tidig hushållsdygd
på stånkan, rågad av gårdens brygd, v
och struvor därtill på en bricka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
