Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 271. Bland svenska skären. Av Verner von Heidenstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej blivit mig fråntagen. Den skall I få som gäld, om skutan
går i kvav.»
Skepparen trodde, att hemsjukan släckt hans förstånd,
och han visste gott, att blev rodret icke omkastat i tid,
så voro klipporna nära. Han brottades för att göra sig lös.
Rockärmen brast vid axelsömmen, och med naken arm
sprang han till trappan.
En stöt skakade skeppet så häftigt, att ljuset föll omkull
i lyktan och slocknade.
»Jesus! Där, herre, har I de svenska skären!»
»Då må denna stu,nd vara välsignad. Sedan jag var barn,
har jag ingen morgon med lättare sinne sprungit ur bädden.»
Ehrensköld hörde skott och handgemäng. Han tog
säcken och påken och klättrade upp till det islupna däcket.
Sjöarna slogo över honom, men dagningen bröt fram genom
snödiset, och han såg, att fartyget strandat på ett
stenigt skär, och att en svärm av män avväpnade besättningen.
»Giv hit, vad du har!» befallde honom ett rödskägg
och höjde musköten. »Strandat vrak hör strandfolk till.»
Ehrensköld knöt handen om påkskaftet och slängde
tiggarsäcken framför honom.
»Tag den, tag den! Den hjärtats ro, som jag nu hunnit,
kunna era kulor inte från mig taga, men hade du inte
röret, skulle en lek av detta slag stå dig dyrt... Jag är en!
kronans officer!...»
Eftertänksamt sänkte rödskägget musköten.
överst på skäret glödde en nedbrunnen villeld, och längre
bort bakom klipporna låg en galliot utan flagga. Där satt
bredvid den släckta akterlyktan en sjuklig, gulblek ung
man, insvept i en präktig rävskinnspäls och med två
kryckor i knät.
»Vad är det, Norcross?» ropade han med en stämma,
som var tunn men gällt genomträngande som en visselpipa.
»Skynda på nu, skynda på nu!»
Rödskägget svarade: »Mannen här säger, att han är
kronkarl, och då lärer det väl vara bättre att ge honom en
kula än att låta honom slippa i land och föra talan ...
Nå, karl, säg ut, vem du är! Nog ser jag dina trasor men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
