Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 281. Ur Dalins saga om hästen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gärdesgård. Där förbannade han gubben med många
blodiga eder och sprang till skogs. Men gubben tog hästen
och lovade, att en sådan kamp aldrig skulle bli
skjuts-märr, så mycket han rådde.
När den ärlige gubben kom hem, kunde ingen i helai
bygden så väl laga om Grållen som han. Han visste så
väl skaffa honom krafter igen, att han nu intet kunde
trivas utan gubben. Därföre fick ock gubben äga honom
genom laga avtal. Kreaturet blev så flinkt och fick sådant
hull, att det var en glädje, och miste en hel hop små ovanor,
som det nyss hade fått: det skyggade stundom, det
stegrade sig — man kan tänka, det hade alldeles varit
bortskämt i munnen — men det var nu i så goda händer, att
allt blev bättrat. Gubben red därmed till kyrkan, joch
måste alla tillstå, att ingen bättre och sedigare kyrkfåle
fanns i tolv socknar. Men i detsamma dog gubben — det var
stor skada. Jag suckar däröver ännu på Grållens vägnar.
Jerker, den äldste sonen, tog då denna goda egendom
i vård. Han satte sig upp och red, men det hade intet den
arten: hästen kände strax, att det inte var den rätta.
Jerker var envis och självklok: allt som lunorna1 togo
honom, satte han ett par långa, fördärvliga sporrar i
sidan på kreaturet, så att blodet spratt ut. Därpå kunde ej
annat följa, än att hästen gjorde en gång ett snedsprång,
så att Jerker tumlade i ett dike och bröt av sig lårbenet.
Aldrig kunde han se’n stiga på Grållen. »Det tänkte jag
väl», sade Ivar — det var Jerkers bror, som gått och väntat
på denna lek —, »håll nu till godo, Jerker! Styrbjörn
och jag ha nog gått i fruktan, att du skulle rida oss
omkull: se här, vi äro alldeles nedstänkte!»
Därpå tillägnade sig Ivar den goda hästen, som gick
tämligen spak under honom. Men Ivar var något fallen
för skrock: han hängde skator över hästen i krubban att
avvärja krank2 och gjorde helgedomar av en hop
vidskepliga marlockar3 i manen, varav hästen mådde värre än av
gasten; därtill förmante hain ock lilla Sigge, sin son. Pilten
1 Nyckerna. — 2 Sjukdom, påförd av trolldom. — 3 Tovigheter i manen,
vilka enligt folktron skulle ha förorsakats av maran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
