Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 281. Ur Dalins saga om hästen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blända var en hurtig flicka och satt så tappert i sadeln,
att folket omkring kom hoptals att se därpå och berömde
henne. Det tyckte fäntan om. Hon klädde sig som en
sköldmö och prunkade för åskådarna: alltid skulle Grållen gå i
dans under henne — det var intet annat att tala om. Hon
hängde granna band på honom, bandrosor och tofsar, så
att han gick helt spanskt och begynte liksom tycka om sig
själv. Därtill kom ock det goda fodret, som, sanningen att
säga, var något överflödigt, så att hästen blev smällfet och
tämligen självrådig. Han gjorde med Blända en och annan
sats, som kom henne att hisna och rodna. När Grållen
begynte dansa något för starkt, så blev hon rädd. »Käre
min frände», sade hon till Brage, som mötte henne, »håll
i tygeln och tag emot mig! Aldrig skall jag mer stiga på
det envisa kreaturet.» Hon hoppade därpå Brage i famnen
och bad honom behålla hästen. I sanning var det ock i hög
tid, ty hon var nästan på vippen att falla, när hon så
artigt sprang av. Hon hade sen större lust att gå bort till
Rödskäggen, en gubbe, som satt och band not och roade
henne med äventyr, bondpraktikor och planetböcker.1 Hon
ångrade likväl stundom sedan, när hon såg Brage och hans
son rida, att hon skänkt bort Grållen.
Brage var tapper och väl övad i alla idrotter: sådan
ryttare till sådan häst! Grållen fick intet vila stort under
honom, men han mådde intet dess värre: han fick god
skötsel och härligt foder, så att han var rask som en
hjort. Ingen var så ringa, ingen så inmurad i hela bygden,
som icke visste tala om Brage och säga, vad Grållen var
för en häst. När Brage ville, så var intet dike så brett,
som han icke satte över som en blixt. Man ville en gång
skryta för honom med Vallacken, trotsa honom och stänga
honom vägen, så att han skulle bli efter. Men Brage red
omkull Vallacken med ryttaren, som satt på honom, så
att alla sex benen stodo i vädret. Han slog vad med Holger
på Ön, att han skulle komma till honom i julstuga en kväll,
när det varken bar eller brast. »Pytt», sade Holger,
»sådane hovmän snacka alltid stora ord!» Brage satte upp
1 Böcker, som handla om planeternas inflytande på människors öden.
71—221104. Läseboken, Parallelluppl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
