Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 281. Ur Dalins saga om hästen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Styrbjörn lät honom tämligen skala ut,1 så att han nog fick
visa sin hurtighet för grannarne. — Men nu kommer jag
att tala om vår häst i sin rätta glans: man hade till den
tiden intet så stort vetat av honom att säga.
Hilmer var son i huset och förstod ridkonsten i grund.
Det var en kämpagod ryttare — maken hade man intet hört
talas om. När han satt i sadeln, så måste var man tillstå,
att man aldrig sett bättre ryttare och aldrig bättre häst.
Hilmer arbetade upp munnen på Grållen med en lindrLg
träns, han travade ut honom, så att han höll jämn ordning
med sina fötter och hade bogarna lediga. Grållen gick då
i hel och kort galopp, till höger och vänster, i slapp, i trav
och i all slags gång, med sådan behaglighet, att ungdomen
kom löpande från alla byar för att se på, när Hilmer red.
Hästen fick lagom och gott foder, god ans, lagom ag;a.,
mycken frihet och intet självsvåld — det kan skämma den
bästa häst. När Hilmer aldrig så litet rörde tygeln, så
visste Grållen, vad han mente, och han hade dessutom
sådan kärlek för sin Hilmer, att hjärtat växte i honom, var
gång han kände hans minsta rörelser. »Så, så, min Grålle
stackar!» sade Hilmer stundom och klappade honom under
halsen. Då fick* kreaturet sådant mod, att det krummade
sig som en skönhet. När han hörde luren, så reste han
upp ett hurtigt huvud, och man kunde lossa den största*
murbräcka2 bredvid örat, utan att han skulle göra den
minsta nyck av skrämsel. Hilmer gjorde med honom ett skutt
över en stor bäck, så att alla skreko till, som sågo därpå,
ocli red in i Garpmossen,3 dit ingen vågade sig — man kan
tänka, där var så farligt, att månge av grannarne där
mist sina kreatur, och Holger på ön4 hade där nyss förut så
när förlorat sitt röda sto. Men detta var nu så tappert
ridet, att hela häradet förundrade sig. Hilmer synte då ut
mossen, varav sedan ett gott stycke blev intaget till
beteshage för Grållen.
Det kan dömas, hur artig och sedig Grållen var, när
Hilmers dotter, en övermaga fänta,5 red honom rätt flinkt.
1 Sträcka ut. — 2 Grov kanon. — 3 Tyskland. — 4 Danmark. — 5 Omyn-
dig flicka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
