Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 281. Ur Dalins saga om hästen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
intet mer och intet mindre. DäraV hade han dock god
trevnad och beviste, huru hälsosamt det är att leva i
ordning.
Frej lämnade Grållen åt sin son, den modige Härkuller,
som så vida är känd i alla härader. Det var en kämpe till
att rida! Han ärnade först rida dust med Holger på Ön,
som han fick se till häst. Men i detsamma fick han höra,
att en farlig hop boskap och småkreatur voro inkomne i
ärtåkrarne på andra sidan ån från Holmgårdshagen.1 Han
sam med Grållen över och lät köra ut dem eller ta dem i
hus. Han red obeskrivligt och otroligt. Sällan lät han upp
någon grind: det gick över i första språng eller ock
grinden omkull, och ingen gärdsgård var så hög, att ju
Grållen såg honom under sina fötter.
Härkullers frände red på Vallacken. Han sade en gång
till Härkuller: »Holla, frände, intet så ivrigt! Låt oss
försöka, vem som sitter bäst i sadlen.» — »Må göra!» sade
Härkuller. De togo varannan i hand och redo. De voro
armstarke bägge, men huru det bar till, så red Härkuller
så vasst, att Vallacken blev bakom, och ryttaren släpade
han efter sig, tills han damp i backen. Han gav då
Vallacken en annan ryttare, och fränden måste rida på sin
gamla Snopp, fast han sedan, då Härkuller var borta,
lurade sig till Vallacken igen. Man kan döma, huru
be-hjärtad Härkuller var, när han för att råka Pelle i
Holm-gård, som hade gjort åverkan på hans skog, red in på sena
kvällen i de tjockaste Holmgårdskärren bland värsta
häng-fly och bottenlös gyttja, så att Grållen ofta satt i moraset
under buken. Det är sant, att han en gång så när hade
sjunkit ned över bringan, men ryttaren var käck och
kampen hurtig, så att de kommo lyckligen på torra landet
in i Portängen.2
Andra öden, andra farligheter! Härkuller måste bli där
över hela natten i månskenet, ty han fastnade åter i den
djupa kvicksand, som dolde sig i Portbäcken. Hans folk
begynte gruva sig hemma och gråta över hans frånvaro —
där var i gården bara förvirring och ömkan. Men gran^
1 Ryssland. — * Turkiet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
